nu blir jag snart arg

DN fortsätter och skriver om kärleken. Astrid och Sven har hållt ihop sitt äktenskap sen 1943, De är fruktansvärt söta och härliga med sin tro där tron att man är varandras part verkar vara en viktig ingrediens för att då hållt ihop. Det har inte funnits något alternativ.

Jag är helt övertygad att kärlek finns, även om man kan bryta ner kärlek i bl a begär och bekräftelse. Men jag undrar fortarande hur har Astrid och Sven tacklat motgångar. Har de inte haft motgångar? Det hade varit jätteintressant att läsa om. Att de lyckas hålla ihop är beundransvärt. Att min mormor lyckades bryta upp från ett dåligt äktenskap på tiden där Astrid och Svens synsätt var dominerande var med beundransvärt. Att hålla ihop är inte alltid det rätta. Och det tar tid att lära känna en annan person, och sig själv i förhållande till den personen.

Vem vill inte ha det som Astrid och Sven. De är inte det jag blir arg över. Det är att det beskrivs med förklaras inte. Som någon beskriver det underbara och gudomliga med "det gyllene snittet". Utan att visa hur man räknar ut det så man själv kan använda det. Samtidigt så förstår jag att kärleksekvationer är oerhört knepiga saker. För vissa, som mig - känns det som.