För ett par år sen när jag mådde skrutt så började jag samla låtar till ett må-bra-band. Ja jag tillhör generationen där vi spelade in band och hade i Freestyle. Mp3 fanns inte. Inte heller YouTube. Inte bloggade jag heller. Men nätet bidrog nog till att rädda livet på mig.
Projektet med låtar håller jag fortfarande på med. Från och med idag ingår Robyn Handle me.
Efter sammanbrott, eller knäbrott precis innan jul. Så kan jag nu gå igen. Osaken var Linedance. Trots kryckor, förtvivlan och otroliga smärtor. Så var det trots allt otroligt kul.
På nyår fuskade jag med en halt variant. Nu gäller träning. Fast det lär dröja till jag är i denna form. Mäktigt.
Här är en artikel i Herlad Tibune om hur man använder dans som rehabilitering i ett fängelse i Filipinerna.
Dance is part of rehabilitation at Philippine prison
Mer dans åt folket. Ikväll är det Let´s Dance.
Återupplever lite semester och sommarkänsla. Bakning. Brukar tyvärr inte alls hinna med det om jag inte är ledig. Den bullbakande mamman förföljer mig som en utopi. Bakade mycket mer innan jag fick barn. Förutom på sommaren då.
Igår var det brödbak, med assistans av käre G. Matbrödsbullar. Bra att ha till frukostfikat på jobbet och till dottern. Dessutom så verkar jag jämt handla bröd på söndagar. Inte världens bästa brödhandlar dag. Igår efter helgerna av det för sorgligt.
Idag är det egen pizza på schemat. Inget märkvärdigt. Men gott och skönt att känna att jag har lite ork för första gången på länge. Trots haltande tillvaro och knäont. Så är väl kökstjänst det mesta jag mäktar med och lägger energin där.
Det är rätt kul att baka. Om jag inte bränner vid förståss. Min ugn och jag har inte de bästa vänner. Men men...
Visst fattar vi beslut enligt fakta och rationella orsaker? Eller?
En lista på fördomar från wiki.
List of cognitive biases
förra inlägget blev ju jättelångt.
Ett tips, till alla familjer. Alla med fler i hushållet och där man är missnöjd över arbetsfördelning. Lägg alla uppgifter i en hög. Fördela. Gör ett schema, gör en budget. Och glöm inte skratta åt eländet.
Ansvarsområden, relativt tydliga men inte helt låsta är en framgångsfaktor i förhållanden. Det behöver ju inte ligga på en som kvinna att man ska laga all maten. Kvinnan kanske inte har ett dugg lust eller intresse, medans det är mannens passion. Vissa arbetsuppgifter bör man dela på eller ha arbetsrotation. Det kan bli farligt om bara en kan laga mat, sköta ekonomin eller veta hur man sätter på tvättmaskinen. Varför inte göra lite företag av hemmet. AB Hushållet. Tid för arbetsuppgifter, nöjen, mbl förhandlingar (familjeråd). Det farligaste i ett förhållande är nog att inte bra om Hur. Lika farligt som det är för företag att inte titta på hur man driver företgaet. Samtidigt som det kan bli en risk att vara för kritisk. Att man glömmer att ha kul.
Vi är ju människor. Vi kan ju kommunicera, eller?
Verkar vara den ädla konsten i att göra något väldigt enkelt väldigt krångligt och svårt. Och media verkar mer söka konflikter än lösningar.
"Allt förändringsarbete är förknippat med ansträngningar, konflikter och ifrågasättande och det vore naivt att tro att strävan efter jämställdhet - som inbegriper vardagslivets alla aspekter och våra allra närmaste relationer - skulle vara ett undantag. "
På DN Debatt idag. "Vi kan inte bortse från jämställdhetens baksida" har, Mikael Nordenmark - Professor i rehabiliteringsvetenskap vid Mittuniversitetet, Anne Grönlund - Fil dr i sociologi vid Umeå universitet, Björn Halleröd - Professor i sociologi vid Umeå universitet,
Lars Evertsson - Fil dr i sociologi vid Umeå universitet, Karina Nilsson - Fil dr i sociologi vid Umeå universitet, Magdalena Norberg-Schönfeldt Fil dr i nationalekonomi vid Umeå universitet, Charlott Nyman - Fil dr i sociologi vid Umeå universitet och Magnus Wikström -Docent i nationalekonomi vid Umeå universitet.
Vad vill de?
I slutsatsen skriver de:
"För att komma vidare i jämställdhetsarbetet kan vi inte bortse från ojämställdhetens förtjänster och jämställdhetens baksidor. Våra undersökningsresultat visar att jämställdhet uppenbarligen har ett pris som måste betalas. Dessa insikter måste beaktas och tas på allvar av politiker och beslutsfattare. Risken är annars att svenskarna överger tron på jämställdhetspolitiken och med hänvisning till biologi, tradition eller religion accepterar status quo."
Visst har förändringar pris. Läs bara boken Det kallas kärlek? en socialpsykologisk studie om kvinnors underordning och mäns överordning bland unga jämställda par av Holmberg, Carin. Jag vill gärna läsa en fortsättning. Vad händer när paren får barn, när det blir pusselfamiljer. Kanske en matimatiker kan visa på dynamiska ekvationer. Bland alla eländesbeskrivningar och risker som finns undar jag främst: Vilka är framgångsfaktorerna?
Vi är en mix av biologi och social påverkan. Den största skillnaden mellan människor ligger mellan kulturer (uppfostran, tradition och begreppsvärld) inte mellan kön. Kön är dock oftast mer påtagligt. En skillnad har vi ju. Hur barn blir till.
Genom att se människan, lyssna, släppa på prestige och hävda vem som har rätt eller fel utan söka lösningar så kan vi komma förbi konflikter. Nog för det är viktigt att se systemfel, föreställningar som låser in och konserverar sånt som göra att många mår dåligt eller att vi stagnerar. Jag kanske är naiv som hellre vill se möjligheter, fast att se hindren är nödvändigt.
Kanske behöver vi demystifiera kärleksrelationen. Det är ju ändå magiskt när det klickar. Kanske behöver vi bara lära oss allmän människokunskap och en bunt verktyg. Hur kommunicerar vi, förhandlar, rättvisa i stort och smått, respekt. Både vårt förhållande till oss själva men även de runt omkring oss. Låter som religösa levnadsregler eller lagar, men kommer nog vara en ett ständigt samtal. Och där tror jag det är just det som behövs. Samtalet.
Något jag dock har svårt att förstå, och kanske acceptera är Varför är det ibland mer rationellt (åtminstone kortsiktigt) att styra andra med dåligt humör, inte säga allt, vägra kommunicera? Vad vinner man på det det? Makt? ....men vinner man respekt? eller är det rule by terror. Vad är viktigast makten i sig, respekt av kärlek eller av rädsla. Jag röstar på kärlek! Och där tillhörande kommunikation och lyssnande. Men hur kommer man dit?
Jag rekommenderar:
Göteborgs Universitets sida Arbetsplatskonflikt som är en guldgruva, kanske kunde få liknande sajter som handlar om mellanmänskliga konflikter i stort och smått. Något för ovanstånde forskare att arbeta med kanske?
Boken Kvinnors vrede - från självutplåning till självinsikt av Harriet Goldhor Lerner. Den gäller inte bara kvinnor. Inte i Sverige idag. The Dance of Anger heter det mycket bättre amerikanska titeln. Denna bok skulle jag vilja skriva om och fördjupa.
Boken Svåra samtal av Douglas Stone. Kanske är lite lång och krånglig. Men finns en en kortversion på Arbetsplatskonflikts sajt.
Utan att känna honom, utan att ha läst särskilt mycket men sett honom på TV. Så vill jag höra mycket mer av Stefan Einhorn och fler personer som honom. Även om jag kanske inte håller med honom i allt. Men jag beundrar honom. Hans djupt humanistiska sätt att resonera om människor. Han ger mig tron på mänskligheten.
Christian Ylanders bok Makt och rädsla, numera tror jag den heter Rädslans makt. Klart tänkvärd.
Något tips du vill fylla på med?
Jag kommer nog fylla på denna lista.
Nya funderingar:
Ur debattartikeln: "Att ifrågasätta de invanda och könstypiska mönstren och sträva efter jämställdhet upplevs ofta som hotfullt, direkt felaktigt och likställt med att ifrågasätta partnern och hela kärleksrelationen. I valet mellan att åstadkomma jämställdhet inom parrelationen eller att bekräfta varandra och kärleksrelationen väljer par ofta det senare."
Jag skulle gärna läsa forsningsrapporternaerna bakom dessa slutsatser. De lyfter exemplet med att där kvinnan tjänar mer, eller är huvudförsörjare för att t ex mannen är arbetslös så går relationerna åt skogen. För att kvinnan ser ner på mannen och mannen mår dåligt för att han inte är huvudförsörjare?
Rekommenderar forskarna att gå in på någon av familjesajterna med diskussionsforum. Om de kvinnor som lämnar män som är arbetslösa men de får göra allt i hemmet. Medans männen spelar Wow och är elaka och snarstukna. De är inte att de är arbetslösa som är det stora problemet utan hur vi mår när vi är arbetslösa och hur det begränsar oss och får Och se de kvinnor som är arbetslösa som inte vågar ge sig av p g a av hot, ingen ekonomi, trygghet framför hälsa. Om de kvinnor där män har någon vid sidan av men att man står ut eller inte väljer att se för hus, familj och egen överlevnad. Är "överlevnad" viktigare för kvinnor (av biologi eller social konstruktion?). Det konstiga är ju dock att män i andra undersökningar visar mycket bättre hälsa i ett förhållande än vad kvinnor gör.
Något jag upplevt med är att män (generellt sätt och tack o lov inte alla) verkar ha mycket svårare att vända sig till familjerådgivning eller terapeut. Varför? Samma syndrom som att män inte frågar efter vägen. Rädsla att förlora ansiktet. Inför vem undrar jag då? Hellre ett piller, eller ett tankemönster där andra är onda och man själv är hjälte (egentligen martyr). Vad spelar alla filmer om den ensamme starke hjälpte som grejjar biffen för roll? Är det bara sagor eller påverkar det vårt sätt att tänka och agera? Och prinsessan som väntar på prinsen som ska rädda henne ur drakens klor. Urgamla stereotyper. Bra eller dåligt.
Vi som är uppfostrade jämställd. Nåja, mer än de flesta. Ja vi har ett h-e. Men vi är alls inte jämställda. Det är så svårt att värja sig. Jag kan roa mig med att att byta ord ibland. På texter med han/hon.....eller mamma/pappa. Det är kul att bryta sina egna tankekullerbyttor.
Jag tycker inte det är något fel att kvinnor lagar mat och tar hand om barn. Men det är inte heller fel att män gör det. Det är inget fel på män som ägnar sig åt snöskottning och bilmekande heller. Inte på kvinnor som gör det heller. Jag tycker att diska är en mardröm. Tvätta har jag inget emot. Har inget att göra med att jag är kvinna. Helt okey att byta proppar med. Önskar jag kunde grejjja cykeln med. Vissa saker är fysiskt svårare p g a muskelmassa och längd.
Vill ha ett svar från spelteoretiker, psykologer (gärna Lars Jalmert) och från män. Vad är det som är så hemskt med jämställdhet? Vill inte män vara jämställda andra män? Varför inte vara jämställda kvinnor. Vad säger alla män som har döttrar och män som hävdar sin rätt till att vara föräldrar på samma villkor som kvinnor.
Man kan tro att man bara önskar lugn. Då kan det vara värt att minnas denna underbara dikt av Eeva Kilpi.
Säg till om jag stör.
sa han när han steg in,
så går jag med detsamma.
Du inte bara stör,
svarade jag,
du rubbar hela min existens.
Välkommen!
