tisdag, juni 26, 2007
Mitt hjärta tillhör....
Nu har jag lekt med kameran och bildbehandlingsprogrammet. Hjärtat återfinns på mitt badrumsfönster.
postat av Peggy kl 21:56 1 kommentarer
kategorier: Vardagsbetraktelser
Ny kamera
Nu är det rea på stan, och jag kunde inte hålla mig. Oväntade pengar från en konstklubb på tidigare jobb jag haft blev en kamera att göra egna konstverk med.
Här är första bilden, ett fint fat vi har på vårt fikabord på jobbet. Lite knasig balans i bilden, men jag sköt från höften....typ. Kollegan som är fotograf bland mycket annat tyckte det var en fin bild iallafall. Han är snäll han.
postat av Peggy kl 13:41 1 kommentarer
kategorier: Överlevnadstips
tisdag, juni 12, 2007
Hans Rosling om hälsa och välfärd
Såg för drygt ett år sen en föreläsning på SVT24 med Hans Rosling. Sen dess är han ofta i mina tankar. Önskar att ALLA fick se hans föredrag.
Nu finns möjligheten.
TED Ideas worth spreading
Hans Rosling: Debunking third-world myths with the best stats you've ever seen
"Hans Rosling debunks myths about the so-called "developing world" using extraordinary animation software developed by his Gapminder Foundation. The Trendalyzer software (recently acquired by Google) turns complex global trends into lively animations, making decades of data pop. Asian countries, as colorful bubbles, float across the grid -- toward better national health and wealth. Animated bell curves representing national income distribution squish and flatten. In Rosling's hands, global trends -- life expectancy, child mortality, poverty rates -- become clear, intuitive and even playful".
Tack Åsa Nilsonne, som gjorde att jag fick se länken och nu kan titta på föredraget om och om igen.
postat av Peggy kl 14:59 0 kommentarer
kategorier: Överlevnadstips
Konsten att lyssna
Svd har just nu en liten serie om lyssnadets konst på Idag-sidorna. Eller jag vet inte, verkar vara mer om hur vi pratar. För vi vill ju inte prata om inte någon lyssnar, eller? Vad är viktigast att vi får det sagt det vi vill eller att någon lyssnar? Att skriva om lyssnande är inte lätt, för lyssnandet är det som sker inom oss. Hur skriver man om det kortfattat i artikelformat? För lyssna är inte bara att lyssna.
Att jag som mamma säger att det är tufft med mössa har inte samma effekt som om hippa idolen säger det. Även om vi säger samma sak så beror det mycket hur vi vill lyssna på den som pratar. Att mottagaren vill lyssna är viktigt för den som vill göra sig hörd. För att att viljan ska komma måste det finnas förtroende och/eller auktoritet. Att inte lyssna är inte lätt, eller få någon att lyssna på oss. Fördomar, förutfattade meningar, kulturella skillnader och genus ställer upp hinder för lyssnandet. Att inte lyssna är även en raffinerad metod för att osynliggöra någon a la Berit Ås Härskartekniker.
Läsa är ett sätt att lyssna, hjärnan hinner ofta med att reflektera. Fast skrivandet idag ger inte samma tid för reflektion. Vips, så skickar vi på ett liten ögonblick iväg ett SMS, mail eller ett blogginlägg. Skriva kan vara fantastiskt för att uttrycka sig. Men det är trubbigt. Vi ser inte hur mottagaren tolkar det vi skriver, så vi vet sällan om hur vårt budskap landar. Så även lyssna kan vara svårt om vi intehar ne dialog med varandra. Som när vi använder oss av skrift.
Var sak har även sin form. På storreklamtavlorna är orden få och bilderna stora. I radannonserna under köp/sälj är det så smått att vi får ta fram förstoringsglaset. Det finns saker vi säger i slutna rum och andra som sker offentligt. En gammal tumregel är ju att beröm ger man inför grupp och kritik i enskildhet. Inte alltid lätt att hålla, och viss kritik bör tas öppet så de ger budskap till fler samt att en del beröm kanske bör tas enskilt beroende på effekter på gruppen som kan göra att de inte känner sig sedda och kanske börjar motarbeta.
Hur vi säger saker påverkar lyssnandet med. Det kommer sällan fram i skrift. STORA bokstäver, fet eller kursiv stil. Kan påverka hur vi uppfattar det vi skriver. Min älskade, betyder inte alltid min älskade, doftande av hjärta och romantik. Kroppspråk och tonläge påverkar även. Vad vi inte säger, påverkar även det.
Till lyssnande tillhör även att reflektera och återkoppla så den som pratar känner sig hörd. Som att ge en kram till den som känner sig ensam, ge mat till barnet som är hungrigt eller applådera artisten som framfört en sång.
Hur ofta lyssnar du i förhållande till hur ofta du pratar? Vi vill alla bli lyssnade på, när lyssnade du på någon senast? Och när gav du återkoppling?
(Det är fritt att lämna kommentarer i bloggen, som återkoppling).
postat av Peggy kl 09:14 0 kommentarer
kategorier: Vardagsbetraktelser, Överlevnadstips
måndag, juni 11, 2007
solen måste ha tagit rejält igår....
....det var med stor förvåning jag i morse såg nyheterna om Ballongkaoset, vilket även rapporteras flitigt i tidningarna idag. Som DN skriver om olyckorna när ballongerna överraskades av regnovädret och några krockade och rände rakt in i idrottsplatsen hemma.
Bloggaren Stationsvakt tror han var ögonvittne till nödlandingen. Själv konstaterar jag att jag totalmissade det. Ändå har jag idrottsplatsen runt hörnet. Hur van kan man bli vid luftballonger?
Nytorps gärde brukar vara luftballongs tillhåll på sommaren. Och det är ett sommarevenemang att se dem starta eller landa. Om det nu inte slutar så tokigt som igår.
Riskfritt är det ju inte, de har tidigare landat på tunnelbanespåret, strukit precis över trädtopparna och även fastnat i träd i närheten. Gärdet ligger lite i en sänka, så det behövs kraft och vindar. Vilket inte är så lätt att beräkna alltid. Bloggen Digital spegling har bilderna strax innan nedslag. Tänk om jag bodde så, mitt scoop blir nog mest betande rådjur från min balkong.
Jag står nog iallafall helst på marken och tittar, men det är något vackert och lite magiskt med luftballonger. När de är i luften!
postat av Peggy kl 14:08 0 kommentarer
La familia.....
Bara måste delge vår för tidiga midsommar måltid, då vi i är inte är alla på plats.
Helgens fotograf hittade till slut även sig själv. Kul!
Bilder ÄR kul och vara bakom kameran är roligare än framför.
Så jag saknar min "gamla" Canon! Jag vill med kunna ta bra bilder.
postat av Peggy kl 09:23 0 kommentarer
kategorier: Överlevnadstips
måndag, juni 04, 2007
Relationer fascinerar
På tidningen MåBra sajt har de elva myter om relationer, värda att fundera på. Dels kanske man försöker leva efter goda råd som är fel och dels så är relationer alltid i utveckling så man kan aldrig slå sig till ro. Här presenterar vi elva vanliga myter: Man ska aldrig somna osams. Barn gör förhållandet starkare. Sanningen: Inget hotar ett förhållande mer än att få barn. Det är då de flesta par söker hjälp hos familjerådgivningen. Undersökningar visar också att lyckan följer en U-kurva där den dystra bottenperioden består just av småbarnsåren, enligt familjerådgivaren Ann-Marie Furhoff. Klara svackan med hjälp av barnvakter, egen partid och en kvart om dagen med prat på tu man hand för att bevara förtroligheten. Lyckliga par löser konflikter på ett konstruktivt sätt genom att lugnt och sansat turas om att prata och lyssna. Sanningen: Århundradets myt och många parterapeuters favorit! Kärlek växer inte vid ”sammanträden” utan genom vänskap, respekt, hänsyn och omtanke i vardagen, enligt världens främste parforskare John Gottman. Man ska alltid vara uppriktig och säga vad man känner och tycker. Båda måste alltid få utrymme för sina egna behov. Man ska inte klaga på varandra. Kärlek uttrycks bäst genom rosor, kärleksord och svärmeri i solnedgång. Man ska bli älskad för den man är och inte behöva ändra sig. Man måste få lika mycket som man ger. Ett lyckligt förhållande är lugnt.
Jag behöver ofta paus i ett bråk, annars känns det som jag förgås. Att sova på saken är inte dumt. Fast först måste jag nog komma till läget. Ok, vi bryter men vi tar upp det här igen.
Lämna grälet, helst också rummet. Ligger du kvar kommer du bara att fortsätta smida på argument mot din partner.
De är underbara de små liven, men ack vad de sätter en på prov. Och sånt man snyckt packat ner i ryggsäcken ploppar upp som gubben-i-lådan.
Nåja, destruktiva gräl där bare en får utrymme främjar nog inte relationer, heller.
Nä alla sanningar ska man inte säga, för de speglar ens egen sanning och man kanske har fått allt om bakfoten.
Klart ett förhållande inte kan bestå av två individer som lägger en massa energi på egna aktiviter och inget på tiden ihop.Varför då vara ihop?
Klart man ska ta upp det som bekymrar en. Men sikta framåt med. Hur vill man bli behandlad framöver. Kanske ta fram almanackan och planera att man har en myskväll.
Sanningen: Tvärtom: klaga mer om något känns fel eller gör dig besviken. Men uttryck dig klart, konkret, specifikt och genast. ”Jag trodde att vi skulle ha en mysig kväll. Och så bjöd du hem Olof. Jag är besviken.”
Lyssna är bra och fråga mycket, det gör att den andre känner sig hörd och viktig. Kanske han/hon börjar lyssna på dig med då?
Så vanligt att vi kör bekräftelse via någon norm t ex blommer. Eller för att vi själva tycker om något. Knepet är att ta reda på ens förhållande behov. Och vad som gör honom/henne glad.
Hörde någon gång att i relationer beror ca 20 % på personligheten och 80 % på samspelet mellan människor. Så ofta finns det stora marginaler att ta av ifall vi vill. Frågan är om man alltid vill? Ett annat citat från dr Phil och andra psykologer brukar vara att: Vill du ha rätt, eller vill du vara lycklig.
Amen. Och ändå så lever så många i förhållanden där mycket är helt snett?
Det är just den konsten, att få vara hel. Utan att få den skull känna sig som att man alltid är den som bråkar eller att man inte har utrymme att bråka om sånt man känner man behöver. En artikel i ämnet har Svd haft Änglar är fördjävliga att leva med.
Sanningen: Bråk kan stärka kärleken – om ni avstår från att häva ur er elakheter, enligt Anthony E Wolf i boken Why can’t you shut up. Adrenalinet gör att ni mer energiskt kan försöka hitta lösningar på problemet. Det kan också öka tryggheten: ”Jag kan visa alla mina känslor – ändå finns han/hon kvar och försöker förstå”.
postat av Peggy kl 20:56 0 kommentarer
kategorier: Överlevnadstips