Även om jag tycker jag har en rätt lätt tonåring, än så länge....
Så känns det alltid välkommet med tips. Allt om barn tipsar på hur man kan stävja en del tonårsfasoner (sådana som inte ens fanns när man själv var tonåring).
Måste få låna dem och skriva upp dem här så jag minns dem:
Här tipsar tonårsexperten Linda Ulfsdotter om hur du bemöter din tonåring i olika situationer.
Så gör du om tonåringen ...
... kallar dig riktigt fula namn:
Det är givetvis inte okej. Var tydlig med att du inte accepterar att bli kränkt, tonåringen får gärna vara arg men får hitta ett annat sätt att uttrycka det på. Visa i handling att du inte kommer att diskutera när tonåringen gör så, exempelvis genom att säga: ”Jag accepterar inte att du säger så till mig. Jag diskuterar gärna med dig men inte när du beter dig så här mot mig. Säg till när du är beredd att diskutera på ett annat sätt så kan vi prata då.”
Bemöt sedan inte tonåringen om den fortsätter. Om tonåringen lugnat sig och gör som du sagt, det vill säga kommer och vill prata, så bemöt den genast genom att visa att du nu är beredd att ta en diskussion.
Tror inte detta är och kommer vara något större problem, jag kommer nog skratta eller skälla. Eller bara säga Vad sa du sa du?
... går hemifrån utan att berätta var:
Prata med tonåringen om varför du behöver veta var den är och att det handlar om att skapa ett förtroende som gör att du kommer att lita mer på tonåringen och att det i förlängningen kommer att ge tonåringen mer frihet.
Om tonåringen inte berättar var den är så blir du en mycket orolig förälder och konsekvensen blir då att tonåringen inte alls får gå ut alternativt att du måste ta reda på var den är på andra sätt, exempelvis genom att prata med tonåringens kompisar, kompisars föräldrar, gå ut och leta, ringa fältassistenter/föräldravandrare etc.
Än så länge är jag nog mer nästan orolig att hon är för mycket hemma, jag vet att dagen kommer vända. Och visst har det hänt att hon varit borta...gäller att prata med mamma så jag få perspektiv hur jag själv va. Då var det mest lappar i hallen som fungerade. Fast jag undrade rätt ofta var mamma var med....
... inte respekterar tiden de fått lov att vara ute och kommer hem senare eller inte alls:
Förklara varför tiderna är viktiga att hålla. Detta är också en fråga om att kunna lita på sitt barn och om förtroendet inte finns så kommer du inte heller kunna ge det större frihet. Konsekvensen blir att tonåringen inte får gå ut alls alternativt får hårdare tider för att du ändå ska kunna ha så bra koll som möjligt på att det inte händer tonåringen något, att du kommer att komma och hämta tonåringen, att du måste kontakta tonåringens kompisar och deras föräldrar och be dem höra av sig om tonåringen är där etc.
... vägrar svara i mobilen när du ringer:
Förklara att om tonåringen inte svarar så kommer den att ha en orolig och därmed extra jobbig förälder. Konsekvensen blir att tonåringen inte får gå ut alls alternativt får hårdare tider för att du ska kunna ha koll. Eftersom du inte på något annat sätt kan ta reda på vad som händer med ditt barn så kommer du att behöva ringa tonåringens kompisar, deras föräldrar, fältassistenter/föräldravandrare/personalen på fritidsgården för att ta reda på var tonåringen är och du kommer att komma och hämta tonåringen när du fått reda på var den är.
Morr, stänger av telefonen eller glömmer att ta med sig den. Gäller nog med att komma ihåg att tonåringar behöver eget spade
... struntar i vad du säger/ inte svarar på tilltal:
Om det är mitt i ett bråk så kanske du behöver låta det gå en stund och sedan prata när det lugnat ned sig. Var tydlig med att du förväntar dig att bli respekterad, precis som tonåringen säkerligen förväntar sig att bli respekterad av dig.
Erbjud gärna att ta en diskussion i lugn och ro där du lyssnar på vad tonåringen har att säga och då du är beredd att förhandla.
Jo jo, detta har pågått länge.... ... säger att han/hon hatar dig:
Försök att inte ta åt dig vilket förstås är lättare sagt än gjort. Tonåringen säger saker som den vet biter, det behöver inte vara sant men tonåringen vet att det sårar.
Försök att se budskapet bakom, tonåringen är förbannad, besviken, ledsen.
Ha, ha.....kommer ihåg i vras när kluriga tonåringen rita en bild med orden "Jag hatar dig", tog en bild med mobilkameran och mms-ade till mig i köket. Jag svarade att det var ju synd, för jag älskar ju henne. Men det var ok. Kommer inte håg över vad, inte hon heller...men jag skrattar åt händelsen ibland. Dottern vill helst att jag ska glömma allt. ... bråkar och skriker hemma:
Prata om det vid ett tillfälle när varken du eller tonåringen är arg. Förklara att det är okej att bli arg men att ni ändå måste visa varandra respekt. Alla kan säga dumma saker i stundens hetta men om det händer behöver man be om ursäkt efteråt, det gäller både vuxna och barn.
Diskutera med tonåringen hur ni skulle kunna göra annorlunda och lyssna på tonåringens lösningar. Försök att vara en förebild genom att visa alternativa sätt att lösa konflikter på.
Ibland är det lite väl gnällig, och felletande på allt och alla. Det är ok att prata om vad man känner, men någon balans får det vara annars förgiftar man bara sitt eget och andras sinnen. ... aldrig hjälper till:
Prata om det när ni inte är osams. Förklara att du inte själv orkar allt ansvar och att en del saker behöver man hjälpas åt med när man är en familj och bor tillsammans.
Tonåringen vill antagligen bli behandlad som en vuxen och behöver då också bete sig på ett vuxet sätt. Låt tonåringen vara med och bestämma vad den ska göra hemma och när. Delaktighet ger bättre förutsättningar för att tonåringen ska fullfölja sina åtaganden.
Låt också tonåringen vara med och bestämma vilka konsekvenser det ska bli om den inte gör det den ska. Min erfarenhet är att tonåringar ofta föreslår mycket strängare konsekvenser än vad vi vuxna skulle ha gjort.
Om du inte följer med mig in till stan och gör de ärenden som vi har å göra, så kan du väl åtminnstone damsuga och skura köksgolvet? -ska det vara ett straff eller? Efter ett par timmars ärenden kom jag hem till nyskurat golv i köket. Härligt. Dock är det väldigt svårt för oss att få in rutiner. Även för mig själv...Men jag blir hjärteglad varje gång jag hör -Mamma, behöver du hälp!
Läs artikeln Mobbad av din tonåring? på deras sajt.
