måndag, november 16, 2009

Blyga barn är inte alltid blyga

De (vi) har bara ett annat sätt att förhålla sig till gruppspel. Tror jag.

SvD har en artikelserie
”Det blyga barnet har ofta stenkoll”

Kan det vara så att den som har koll på andras sätt att agera, blir ett hot. Mot de som agerar utan att tänka, eller som känner sig så små så att de måste slåss för sin plats i rampljuset. Och därför blir blyghet eller den som står vid sidan av och tittar på när de andra slåss för uppmärksamhet, som känner att de inte behöver vara med i det spelet ett hot?

Uj så jag och dottern brottats med detta. Om fördomarna. Och inte alltid från de som är uttåtriktade själva utan andra blyga personer som inte har tagit sig tid att analysera och förstå sin del.

- Skolan: "Du måste prata mer"
- Pappa: "Hon säger ju inget. Kan hon prata"

Å jag då: Visst har vi arbetat med att hon inte ska gömma sig bakom mig, lite bekvämligheter att skjuta över saker på mig. Dottern är inte världens mest utåtagerande unge. Det är jag väl medveten om. Men blyg. Njaaaa absolut inte sjukligt blygt. Hon upplever själv inte att hon är blyg. Även om hon uppfattas så. Jag upplever henne inte heller som särskilt blyg.

Men hon behöver vissa saker för att göra sin stämma hörd.
- att hon känner att hon blir lyssnad på.

Senaste utvecklingssamtalet så var "tysthet på lektionerna" inte lika framträdande som det varit alla år hittils.

Orsakerna är om jag får spekulera.

Om hon känner ämnet är viktigt för henne personligt och värderingsmässigt som t ex miljöfrågor eller samhällsfrågor så pratar hon. Utan att ta hänsyn till om andra tycker likadant som henne. Är det blyghet? Det kan säkert upplevas som det.

Och visst kan tystnad eller hålla sig utanför vara ett sätt att inte riktigt ta ansvar eller lite snålt att dela med sig. Rent av kanske lite överlägsen attityd mot den övriga gruppen. Man vet ju själv iallafall vad som är rätt. Låter kanske elakt mot de blyga, men jag tillhör skaran själv så jag vågar skriva det. Och det kommer ofta efter man känner att man kanske inte duger för att man inte är med i kampen om uppmärksamheten. Uppmärksamhet för vadå?

Det är inget nytt fenomen heller. Mamma fick på 60-talet samtal med föreståndaren på dagis.

Puzzlan, vill inte leka med de andra små tjurarna. Hon sitter helst och läser en bok. Det var inte riktigt sant. Jag lekte. Men jag orkade inte slåss över gunghästen. De andra barnen gick hem tidigare och begrep inte att varför jag skulle kriga om en bara slutade i gråt. Och att ingen fick gunga. När de gick gungade jag. Målorienterad, snarare än att ha en sak för för att bevisa min rang i en grupp? Men det sociala var och så klart inte oviktigt. Visst har jag behov av att synas. Annars skulle jag nog inte finnas här. Kanske för att bevisa att jag inte är så blyg som somliga kanske tror.

Visst önskar jag att dottern var lite mer utåtriktad. För hennes egen skull och för att blyghet är något som ses som negativt av samhället. Lite mer nyfiken på att ta för sig. Men både hennes pappa och jag räknas till de blygas skara. Så hon har inte generna med sig. Men finns intresset att synas kan vissa av oss ställa oss på scenen. Trots att vi kan må fysiskt dåligt av att göra det.

Tillbaka till skolan. När väl dottern säger något är det VÄLDIGT bra. Känner jag igen det eller? Hon har förmågan att analysera och gör det. Bara att hon inte delger det. Bara att det är för sällan. Tror det är en del av frustrationen från vissa av läraran. Att läraren inte har förmågan att skapa det klimat där dottern och andra blyga inte kommer fram med sina funderingar och kunskaper. Trots att de vet hon har dem. Då blir det dotterns "fel".

Sen har dottern tyvärr tystnaden som överlevnadsstrategi. Särskilt då om hon känner sig osäker. Men det är lika fel på den egenskapen som att göra sin röst hörd. Fast oftast är det bara den som skriker högst som får hjälp. Tyvärr.

Sen är det ju bra om vi blyga lär teoretisk om att vi är sociala varelser och få förståelsen varför vissa har sådant behov av att bråka om skitsaker. Särskilt som andra heller klassar blyghet som något negativt utan att se fördelar med människor som inte måste visa sig i diverse dokusåpor utan använder sin tid åt att t ex skriva, måla eller forska. Eller varför inte skapa kläder. Som Giorgio Armani som beskrivs som blyg. Men som framhärdar det som en god egenskap. Blyga personer arbetar bättre och mer fokuserat. Om det nu är sant? Det stämmer säkert på honom.

fredag, september 25, 2009

Varför är vi lyckliga?

Daniel Gilbert i en TED föreläsning.


I denna tid av lyckonojja och rus. Så gick jag ner mig totalt. Livet var mörkt. Jag stod och skrek i en bottenlös brunn efter en stege.

Då kom en av visdomarna från en av de som försökte rädda mig. "Vem har sagt att man SKA vara lycklig?"

"Nähe, ok kan gå med det inte ingår när man föds att man ska vara lycklig - vi ska väl mest försöka överleva. Men så mörkt som det är nu vill jag inte att det ska vara. Det gör bara ont".

"Du får backa bandet. Gå tillbaka gör det du gjort tidigare"

Så jag satte mig och tittade i en gammal almanacka. Med visdomsord och där stod det.

Förbanna inte mörkret, tänd ett ljus.

David Brax, nybliven filosofie dokter i Lund skriver att vi drivs av lidelse. Artikel i dagens nyheter ”Njutning viktigare än vi tror”.

Ja om vi inte har det minsta lust att överleva, så är det svårt att göra det. Eftersom vi inte gör saker helt automatiskt.

onsdag, augusti 19, 2009

Kulturskillnader

I en globaliserad värld. Sällan (läs i stort sett aldrig)jag chattar med asiater. Så jag hade ingen aning om de olika emiconerna.

som
Glad: västerlänningar :-) österlänningar (^_^)
Ledsen: västerlänningar :-( österlänningar (;_;) eller (T_T)
Förvånad: västerlänningar :-o österlänningar (o.o)

DN citerar en undersökning som presenteras i Current Biology om kulturella skillnader att läsa andra människor att det skiljer. Ingen direkt omfattande studie. Underlaget är 13 västerlänningar och 13 asiater. Men intressant ändå. Tror iofs på kulturella skillnader är starkare än biologin.

Tesen de kommit fram till är iallafall att västerlänningar ser på mun och ögon för att avgöra andra människors känslor, asiater har ögonfokus på munnen.

Cultural Confusions Show that Facial Expressions Are Not Universal

fredag, augusti 07, 2009

Säg att du älskar mig

Riktigt bra inslag om Bekräftelse på radio Roschach

En som gör mig lycklig - Stefan Einhorn

Lycka och vägen dit

Titti Holmer har skrivit bok om många vägar att hitta lyckan. 56 olika tekniker. Någon ska väl lyckas? Jag VET att det först och främst handlar om inställning. Men ändå svårt. Jag är nog som hennes patienter. Vad vill du? Vara glad. Nu är jag nog en rätt glad person. Inte direkt överlyclig. Vardagslycklig. Har mest denna sommar varit grymt frustrerad på alla frustrerade runt omkring mig.

Kanske har jag fel saker i huvudet som gör mig glad. Just nu är det mest prestationsånges som gnager i mig att jag inte gör det jag ska och kommer längre bortt från känslan av lycka. Det skit. Sen är det frustrerande att ju gladare jag är mednjutandet av lyckostunder. Desto djupare känns det emellan. ibland känns det bättre när allt är jämngrått. Nä, nu överdriver jag. Livet är mer än överlevnad. Det ska levas också. Njut mera! Eller mitt stående nyårslöfte: ha kul! Vilket inte bara handlar om att bara göra roliga saker utan njuta av det som kanske är tråkigt med.

Quick-fix för lyckokänslan från Metro

6 vägar till större lycka

1. Notera tre positiva saker om dagen (varje kväll). Tänk igenom din dag: Har jag varit lycklig/mått bra någon gång i dag? När och hur kändes det?

2. Sätt upp mål och arbeta mot dem (med jämna mellanrum). Det är bra att generellt ha mål. Det kan vara allt från att få pelargonierna att blomma till något större.

3. Stanna upp och gör dig närvarande i ögonblick av lycka (varje dag, under dagen).

4. Om du pratar med en väninna och njuter av det så kan du lägga känslan på minnet. Nästa gång du gör samma sak så stannar du upp i det där njutbara ögonblicket.

5. Skriv om det bästa som kan hända (en gång
i veckan).

6. Skriv i 20 minuter om det bästa som skulle kunna hända dig. Du kan slänga papperet efteråt.

7. Poängen är att du sitter ner och tänker. Vår hjärna är programmerad för att vara förberedd på att det värsta kan hända. Vi behöver öva upp våra tankebanor på att tänka på det positiva.

8. Tänk på någonting du ser fram emot (dagligen).När du gör det frigörs dopamin i kroppen.

Från Metro idag


tisdag, augusti 04, 2009

Har blivit med motionscykel

Stor som bara den. Och kändes väldigt avancerad.

Börjar lätt
Iforms träningsprogram nybörjare
http://iform.se/traning/traningsprogram/program-for-motionscykel-och-trappmaskin-nyborjare

Första passet avklarat! *pust*

för att sen gå över till lätt tränad
http://iform.se/traning/traningsprogram/program-for-motionscykel-och-trappmaskin-latt-tranad

och förhoppningsvis gå över till vältränad
http://iform.se/traning/traningsprogram/program-for-motionscykel-och-trappmaskin-valtranad

lördag, juli 18, 2009

Acceptans

Lena skriver kolumn i SvD om acceptans och ska gifta sig med sin sambo, och pappershögarna.

Själv ska jag ta hand om mina. Nu kommer nog mina nära och kära alltid få leva med att öva acceptans, liksom jag får för det jag stör mig på.

Anna Kåver om acceptans i en artikel i SvD om sin bok Att leva ett liv, inte vinna ett krig

Låter skitenkelt, men låt dig inte luras. Så fort du börjar känna dig stressad eller stöter på ett problem så kan gamla accepterade områden dyka upp igen. Så det gäller att ta hand om sig själv och sen inte acceptera allt. Se att man har val. Och inte förpesta sin omgivning eller leva för självdestruktivt med oaccepterade nojjor.

fredag, juli 17, 2009

Du fattas mig...

Idag åker dotra till sin pappa för semester och redan ekar det i mina öron, likt Mattias i Mattisborgen utbrister: "Han fattas mej så det skär i bröstet!"

Visserligen är det skönt med, kraven (egna och dotterns) minskar totalt, matdiskussionerna, tonårssovande och vändande på dygnet och tystnaden.

Men ångesten kommer med. När det är tyst. Och nya krav att nu kan jag ju göra allt det där jag skjuter upp för att ens barns krav (och egna som förälder) står högre i prioritet.

Nu tvivlar jag inte en sekund att dottern har det bra och kommer att ha det bra. Om inte än bättre. Då jag denna sommarperiod var tvungen att jobba. Och en av mina semesterveckor sammanfaller med då dottern är hos sin pappa och han får första tjing. Men om hon nu inte står ut, behöver tanka lite mamma så är jag ju inte längre bort än ett sms. Lite höstångest kom med. För när hon kommer hem igen så är det skoldags. Det som varit evigheter känns nu som om det står inför dörren.

Tills dess borde ju saker vara gjorda.
- sommarens skolprojekt solrosen borde växa två meter och blomma.
- engelska skulle ju tränas
- allt vi skulle röra på oss (nåväl det kommer hennes pappa råda bot på)
- andra böcker än fantasy skulle implementeras i dotterns läsande.

Och min egna kilometerlånga att göra lista som är så lång att jag vet inte ens var jag ska börja. Och då ingår MYCKET jobb, ledigt med en hel del social måsten - som jag ser fram emot med förstås.

Jenny Östergren skriver i Expressen om hur det är att vara skild förälder och sommar. Jag skulle skriva så mycket mer. Det finns många mer förbjudna känslor som dyker upp.

Nå jag önskar att resten blir sommaren blir underbar för dottern och pappas familj. Jag hoppas verkligen att de får knyta an till varandra. Då dottern känner att hon hängt löst, men ju äldre hon blir och känner att hon kan ta för sig genom att prata och berätta. Det är nog effektivare än att gå i skogen och gråta för sig själv.

Likväl så kommer hon att fattas mig. Men hon kommer ju tillbaka. Och i tanken är vi aldrig speciellt långt borta från varandra.

onsdag, juli 15, 2009

Kampen mot bitterheten

Var kommer alla bitterhet ifrån?

- Och vem är jag som bittert klagar på alla bittra människor?

Det känns som detta är sommarens ämne, för mig. Hur överlever jag mot all bitterhet? Tips, tack. Andra må få vara bittra. Tycker mest synd om det. Men det påverkar ju mig. Och kan inte hantera det. Jag blir bitter över alla bittra människor. Och de är tyvärr för många i min närhet för att jag ska kunna vända dem ryggen. Det skulle jag inte heller må bra av.

Och kära mamma hon som uppfostrat mig i att inte klaga, utan ta tag i saker. Påverka. Eller åtminstone försöka. Var är hon? Eländes elände är det. Och visst livet är ingen dans på rosor. Vi möts av våran otillräcklighet och andras med brustna förväntningar. Men varför ska det få styra våra liv? Så till den grad att det påverkar våra relationer och folk börjar undvika oss. Och det kommer inte någon stor brytning utan gradvis puttar man iväg folk. Bitterhet stinker. Fast man inte märker det själv. Men hur säger man stopp till bitterheten?

Nu säger jag inte att allt ska vara rosa tyg och guldpaljetter. Tvärtom. Problem måste ventileras, vändas och vridas på.

En vitamininjektion var dock Macus Birro på Allsång på skansen igår, samt Expressen idag. Så himmelskt bra.

Jag må inte vara Allsångens mest fanatiska tittare. Utan en slötittare som kan titta förbi. Men igår var Alexander Rybak med. Norska melodifestivalvinnaren. Och han verkar så genuint ödmjuk och bara glad. Och glada människor är uppiggande.

Och så dök Birro upp. Som gubben ur lådan. Och med besked. Tack. För ditt försvarstal för ödmjukheten och kärleken. DET behöver vi mera av. Jag behöver mera av det. Även om andra nog tycker jag har alldeles för mycket av den varan. Men kan man få förmycket av det? Jo kanske om man låter andras bitterhet äta upp en.

Så har du tips på hur jag hittar tillbaka till mig själv. Ett ställe inom mig där jag kan stå ut med andras bitterhet och inte bli likadan själv. För jag är desperat.

onsdag, juni 03, 2009

Men oj då?

Bra sex ger bättre jobb, skriver DN.

Tidningen Du & Jobbet skriver istället Bra sexliv dämpar jobbstressen.

Det är Ann-Christine Andersson Arntén som disputerar och försvarar sin avhandling med titeln: Partnership Relation Quality modulates the effects of Work-stress on health fredagen den 5 juni kl 09.30 i sal F1. Göteborgs universitet.

Det känns ju inte som någon stor nyhet. Sex, beröring och att vi mår bra gör att vi klarar stress bättre. Borde vara tvärt om med.

Fast är det väldigt jobbigt på jobbet så kanske man inte orkar med och känner att man räcker till för sex och beröring. Själv hoppas jag män kan få in i sin skalle att bara sex räcker inte för ett förhållande. Som tjej behövs mycket mer. Och är man mån om sin partner och sina egna behov i förlägningen så bjussar man på sig själv lite.

Önskar alla en stressfri sommar!

Lex Maria i skolan, vilken lärare vågar det?

DN skriver om
Bred uppslutning bakom lex Maria i skolan

Det har nog varit nog så svårt i sjukvården. Hur ska det inte vara då i skolans värld? Skolan är ju idag kraftigt konkurrensutsatt. Särskilt med minskade ålderskullar. Vilken lärare/eller annan personal går då ut och anmäler. Tror ni den personen blir långlivad på arbetsplatsen då? Trots att det är lovvärt.

Nu vet jag ju hur media är så när de drar upp snyft historier så kan det finnas sådant som vi inte vet. Resurser erbjudits men tackats nej till, missförstånd men oftast nog en massa okunskap. Nej TYVÄRR tror jag inte på detta inte inom det skolsystem som finns idag. Många lärare vågar inte ens vid utvecklingssamtalen säga klart. Nej, tyvärr ditt barn klarar inte målen. Och en å annan smyghöjs nog med. Inte för att jag är någon betygsivrare. Men ska vi ha betygssystem så det bygga på andra kritier än att det är en viktig del i skolans marknadsföring. Och i en ekonomisk kris där många av de kommunala skolorna kommer få minskade anslag och kommer att säga upp lärare.

måndag, juni 01, 2009

Ibland blir jag så trött på männskligheten

vi kan sitta hemma i stugorna och spekulera i att politiker gottar åt sig de gottaste för skattbetalarnas pengar, att unga pojkar vill en enda sak med unga flickor och äldre kvinnor vill en enda sak med yngre pojkar....osv. Det är helt klart att det förekommer. Att det finns korn av sanning i det. Men det det är inte alltid hela sanningen och det kan vara helt fel.

Men att TV som visar en dokusåpa inte skildrar någon sanning om hur livet är på en Robinson Ö, då tror vi helt plötsligt att det som visar för oss är sant. Här kommer en nyhet för er som ser på Robinson och liknande. Det finns något som heter dramaturgi. Man kan lära sig mycket om man tittar på engelska deckare. Den de visar minst är mördaren/vinnaren.

Sen kan man ju bli upprörd för att man känner sig lurad. Se det som skicklighet av de som gör programmen. Fast liksom dåliga tv-deckare eller såpor så kan det komma för plötsligt. Ledtrådar vill vi ha. För vi människor söker mönster för att få förklaring på oförklariga händerlser. En del hävdar att det är på det sättet maänniskan har skapat religioner.

Aftonbladet hävdar nu
att de som gör programmet tagit åt sig kritiken och tittar på att tittarna ska få mer makt. Det som händer är att dramaturgin förändras, så att vi röstar på de egenskaper som regissören väljer att visa. Skillnad? Hårfin.

måndag, maj 04, 2009

Rädda hyresrätten

Hur ska folk t ex ungdomar, arbetlösa, låginkomstagare, ensamstående föräldrar bo? Vart har solidariteten tagit vägen, är du beredd att hysa in din gamla mamma, vuxna barn, kusinen?

Skriv på namninsamlingen.

Protest mot överenskommelsen mellan Hyresgästföreningen och SABO om nytt system för hyressättning och för allmännyttan


Nätverket Rädda Hyresrätten sprider ett upprop som man skickar till Hyresgästföreningens förbundsstyrelse. Lokala Hyresgästföreningar antar uppropet, förankra det gärna i din LH, och även andra organisationer. Läs mer på www.hyresratten.blogspot.com
Här kan du även skriva på som enskild.

Förslaget till ny hyressättning innebär i korthet bland annat följande:


Att regeln om att allmännyttan ska drivas med självkostnad avskaffas. De kommunala bostadsbolagen föreslås istället agera affärsmässigt.


Att allmännyttans hyresnormerande roll avskaffas.

Konsekvenser av förslagen:
• Väsentligt höjda hyror framför allt i det äldre beståndet
• En stegvis uppsaxning av hyrorna då ett tydligt övre tak för hyrorna inte längre finns
• Hyresskillnaderna kommer att öka, vilket leder till ökad boendesegregation
• Hyresgästerna får en standardsänkning och trångboddheten kommer att öka.
• Hyresgäster med måttliga och låga inkomster får svårt att ordna sin bostads-fråga.
• Bostadsbidragen måste höjas, ifall ambitionen är att åtminstone i viss mån värna om låginkomsttagares boende.
• Det blir en omfördelning av resurser från hyresgäster till fastighetsägarna
• Hyresgäster riskerar att i högre grad än idag få bekosta kommunal verksam-het.
• Ökad ombildning till bostadsrätter. Även de som föredrar hyresrätt kan känna sig tvingade att ombilda till bostadsrätt för att undvika hyreshöjningar.
• Hyresrättens förutsättningar försämras ytterligare jämfört med andra upplåtelseformer

Vi kräver att förslaget från Hyresgästföreningen och SABO omprövas och att:
• Allmännyttans hyresnormerande roll blir kvar.
• Allmännyttan undantas från reglerna om marknadsstyrning och behåller regler-na om självkostnad, eftersom allmännyttan har en viktig roll att spela för att ga-rantera alla rätten till ett bra boende, och som ett instrument för en god sam-hällsutveckling.
• Ett hyressättningssystem tas fram som garanterar rimliga hyror och hyresgäs-ternas besittningsskydd i praktiken.
• Hyresgästföreningen samråder med sina medlemmar och förtroendevalda, för att ta fram ett nytt förslag till hyressättningssystem som har brett stöd i orga-nisationen.
• Det nya förslag som tas fram innehåller en analys av konsekvenserna för
olika grupper och för samhället i stort.

tisdag, april 07, 2009

Du driver mig tillvansinne - att få relationer att överleva.

Psychology Today Magazine, Mar/Apr 2009 har nu en artikel Article ID: 4782

You're Driving Me Crazy! av Jay Dixit


1: "It's Deliberate"
2: Messiness
3: Feeling Unloved
4: Feeling Unappreciated
5: Feeling Controlled
6: Not Feeling Intimate
7: Flirting
8: Personality Conflict
9: Lack of Fairness
10: Criticism

Lite att fundera över. Jag återkommer.

Vem ska trösta knyttet?

Denna berättelse läste jag för första gången när jag själv fick barn och genomgick en svår tid. Även om den var bekant sen tidigare så gav den mig hopp. Om man inte har trösten hemma eller i sig själv, så får man söka.

Tove Jansson Vem ska trösta knyttet, kan du läsa här.

Som barn så saknade jag en skruttet. Visst mamma är mamma, och hon är bra är till mycket. Men inte alltid tröst. Och pappa var varannan helgspappa. Nog för att jag älskade pappa, men att ha till tröst. Nej. Den mesta tröstaren var nog mest mormor.

För vad är tröst?
Lyssna, och stärka?

Legitimerad psykolog Martin Forster ger råd i Svd.

Så blir du en bättre tröstare
Försök att lyssna med empati.Det betyder att spegla barnets känslor och visa att du vill förstå.
Förmedla att det är okej att visa jobbiga känslor. Försäkra dig om att du själv tycker det. Känner du något annat bör du närma dig din egen oro och rädsla inför detta.
Kom inte omedelbart med en ”lösning”. Det är att förringa barnet känslor. Bästa trösten är om man kan hjälpa barnet att själv hitta en lösning.
En tröstare behöver inte göra så mycket. Viktigast är att vara närvarande och medkännande. Våga stå kvar i det jobbiga, utan att följa impulsen att släta över.
Du kan upprepa vad barnet säger och ställa öppna frågor. Men var försiktig med frågan ”varför”, den kan upplevas som en anklagelse.
Överdriv inte tröstandet. Visar du för mycket egen oro smittar det av sig. Och ”att få tröst” kan omedvetet bli ett sätt för barnet att få uppmärksamhet. Vid mindre problem kan det vara bättre att distrahera barnet, få det att tänka på något annat.


Kamratpostens lista på var barn söker sin tröst
De här vill svenska barn tala med om de blir ledsna (procent):

Mamma 40,9
Kompis 24,2
Någon annan 11,7
Inte någon alls 10,9
Pappa 5,4

Artiklar
Svd 5/4 2009 Tröstande pappor mer älskade
Svd 10/10 2008 Även pappor måste väl kunna trösta
Svd5/10 2008 Svenska pappor får inte trösta

Kamratpostens Föräldraundersökning i pdf

Nu tror jag tröstandet inte har med kön att göra. Dock med kultur, erfarenheter, uppfostran och kunskaper. Just att det beror på kunskap och kanske insikt gör det ju möjligt för alla att bli bättre tröstare. Visst finns det lägen då det bara är att ta sig i kragen och bita igen. Som när man hjälper sitt barn med matteläxan och ska igenom lustiga formler. Går inte att tycka synd om då, många är de barn - även jag en gång i tiden - som nog sökt sympati för obegripliga formler så går hela kvällen och ingen läxa blir gjord.

Ser ingen riktig katastrof heller att pappor inte är världsbäst på att trösta. Det finns alltid någon som är bättre än någon annan. Dock kan man önska att alla, eller de flesta, är bra nog.

En liten lustig sak i undersökningen, som jag tror kan ha ett sammanhang. Barnen bråkar mest med mamma. Jag tror bråk och tröst kan höra ihop. Att bråka och lösa konflikter bidrar till att skapa förtroende.

En källa med erfarenheter, metoder och visdom Arbetskonflikt vid Göteborgs Universitet, här länk till deras "akutmottagning". Mycket i konflikter är mellanmänskliga och likartade oavsett om det familj, vänner, grannar eller kollegor.

tisdag, mars 24, 2009

Att handskas med tonåringar

Är inte alltid de lättaste.

Samtidigt som man sakta höjer kraven. För att visa att man ska behandla andra med respekt så våra små inte bara blir krav-maskiner som kanske är lättare att förstå när de är små. Så ser ju ungdomarna det som ibland att deras frihet inskränks till förmån från vuxnas krav. De är ju inte som att de ser att det är ett sett att skolas för att de ska kunna ta hand om sig själva och vara med att spela efter sociala spelregler.

Fast det kan vara urbota kul med. Som i söndags när vi städade ihop. Eller var för sig och gick till Miljöstugan tillsammans och tonåringen inte bara inväntade "order" utan tog helt egna intiativ.

I SvD intervjuas Birgitta Kimber
- leg psykoterapeut, ­speciallärare, familjeterapeut och doktorand vid Karolinska ­institutet. Som tillsammans med amerikanska beteendevetaren Virginia Molgaard har skrivit boken Älskade förbannade tonåring.

Några råd från boken saxade från artikeln:
Respekt! Tonårsförälderns bästa verktyg

Här är några verktyg ur Birgitta Kimbers bok Älskade förbannade tonåring
1. Lugna ner dig själv. När du har en tonåring som tappar humöret och skriker är det lätt att göra likadant själv. Lär dig känna igen dina känslor när du blir upprörd och ta minst tre lugna andetag innan du talar ­eller agerar.

Min kommentar: Uj vad man gått på denna fällan, men det finns ett sätt att komma ur. Spegling och humor. Sluttampen av del av dessa konflikter är med ett par riktigt roliga minnen.

2. Hitta tid och plats. Ta chansen att samtala när du märker att det kan vara läge och din tonåring är i rätt stämning. Det kan ofta vara när man gör något annat som är på väg i bil eller ser på tv tillsammans.

Min kommentar: Ja det här är inte lätt. Nattsage-tiden som ofta var ett sådant tillfälle att prata saknar jag grymt. Men någon enstaka gång kan vi lägga oss ner att prata i mörkret. Resa med tunnelbana, eller något på TV som gör att man kan knyta an till. Finns ju många ungdomsprogram som tar upp frågor man behöver prata mer om.

Fel tid är morgon, direkt efter man kommit hem och innan mat eller om det är något annat som tonåringen fastnat i...som den spännande boken.

3. Lyssna respektfullt. Ibland är föräldrarnas vilja att lösa problem så stor att de ignorerar tonåringens känslor. Om man inte bejakar dem är risken att ni inte kommer någonvart alls.

Min kommentar: Viktigt att få fram känslorna och hjälpa dem komma runt vissa blockeringar. Det är inte lätt, ett sätt är att komma med frågor hur man ska lösa något. Då kommer oftast en rätt drastisk lösning så då får man fråga vidare om vilka konsekvenser det kan få och förhppnongsvis får man igång ett samtal. Detta tar tid. Och funkar inte alltid. Ibland får man faktiskt slå näven i borden om det är bråttom. Att i denna frågan just nu så är detta bäst för att jag är eldre, erfaren, förälder...men jag diskuterar gärna vidare sen.....

Och kräva att alltid bli lyssnad på kan vara en liten härskarteknik med. De känner oss väl våra barn. Precis som vi jämt tog upp chefens favoritämne segelbåtar - när rasten var på väg att ta slut. Då blev det längre raster...

4. Föräldrar bör vara engagerade. Det är lätt att tro att tonåringar är gamla nog att klara skolfrågorna på egen hand. Och visst ligger ­huvudansvaret på dem, men din attityd till och tankar om skolan betyder väldigt mycket.

Min kommentar: Viktigt, viktigt. men det är ju kul med. Obegripligt ibland. Lärarna som nog vet om att det är viktigt gör inte allt för att underlätta för en. Jo visst tekniska möjligheter finns idag. Och vi som föräldrar får med rätt stora krav på oss. Som skolan när jag gick aldrig kunde ställa på föräldrar. Alla föräldrar har inte de förutsättningarna. Tyvärr.

Tjat lönar sig inte

Artikel i Metro häromveckan

Så hanterar du barnet i affären
Tjatar. – Säg till bestämt några gånger vad som gäller, till exempel ”Nej, det är inte lördag i dag.” Om barnet fortsätter tjata ändå, strunta i det så tröttnar barnet efter en stund.

Skriker. – Planera i förväg. Ta med en frukt att äta eller något som barnet kan sitta och greja med eller distraheras av i kundvagnen. Säg ifrån men skäll inte på barnet.


Ber snällt.
– Det är lätt att ge efter, men det är viktigt som förälder att ändå hålla på reglerna. Gör man inte det blir det barnet som styr och bestämmer.

Måste säga att jag har det är oerhört mycket lättare att lyssna och höra någons önskan eller behov ifall man ber om något. Visst har man vissa principer och inget kan få en att göra saker man inte vill. Och det handlar inte bara om barn och godis.

måndag, mars 23, 2009

Earth Hour – släck för en ljusare framtid

Jag är beordrad att släcka lyset, kylskåp...ja allt på lördag.

Bara att vi är borta. Tänker inte släcka kyl/frys. Men gärna allt annat. Vi är ju ändå inte hemma just den timmen. (Hoppas grannarna håller vakt).

Det är bra med kampanjer. Men de ska ju ge effekter i vardagen. Att vi alla är rädda om vår miljö, alla dagar. Och jag hoppas att det blir ett bra klimatavtal i december. Och marknaden ser vinsterna med att tänka på miljön.

Barn och ungdomar må ge en gråa hår när man i ett försöker uppfostra dem. Men hjälper till att uppfostra en själv med. Numera (äntligen) sorteras mjölkartongerna och konserver i rätt behållare. Det har varit segt. När vår återvinningsstation ligger långt bort. Om ett par år kommer jag nog undra varför jag inte sorterade paket m m på en gång.

Världsnaturfonden om Earth Hour

Och i kylskåpet ser det numera ut så här. Jag har ett par gånger stått med öppen kylskåpsdörr och undrat vart mjölken är...kanske inte så energisparande.

tisdag, januari 27, 2009

Det som inte dödar härdar...

En liten hälsoartikel fick mig att hicka till:

Depression bra för dig

Nyttigt? Nej. Jo ibland är det en sund reaktion på livsomständigheter och man inte tagit sig tid att bearbeta vissa saker. Eller haft verktygen att ta hand om sig.

Men klinisk depression är en dödlig sjukdom.Det är som att säga att ha cancer kan vara nyttigt.

Att gå ner i varv i mörka perioder, att sörja anhöriga som gått bort eller brustna relationer eller drömmar. Det är sunt. Lite "deppighet". Stunder för reflektion. Och det är det ursprungsartikeln handlar om. Att känna hopplöshet inför saker vi vill en period, medan vi kanske gör upp planer för att ta tag i livet, oss eller reflekterar över oss själva eller våra förväntningar/krav. Det är ju inte sjukt. Det är i närmaste sunt. och där vissa av oss måste slå i botten innan vi tar tag i att söka hjälp, råd och hittar urkraften. Det tillhör livet. Även om det tar tid att se mönstren.

Is it really bad to be sad? i NewScientist

Det är skillnad på deppighet och depression. Glöm inte det och gränslinjen är inte knivskarp.

Bättre artikel i aftonbladet: Deppig eller deprimerad?

Sad or depressed?

Och ja jag blir irriterad på folk som säger att de är deprimerade när de deppiga. Riktigt deprimerade människor säger sällan att det är det. Det får man se på dem. Många som inte ens vill se det själva.

Professor Micael Dahlén om lycka

Har ju länkat till och om Nextopia tidigare. Lycka är intressant. Vi strävar alla dit. Men Micael som jag nyss såg på reprisen på Skavlan (varför var inte hans namn utannonserat??). Intressanta teorier som är värt mycket mer tid. För han säger att vi bara kan känna lycka 5,8, svenskar 5,6 i medelvärde. Visst kan vi slå taket och ha våra Halleluja moments. I högst tre månader.

Här håller jag med Modysson, varför måste vi sträva efter lycka samtidigt som herr Dahlen egentligen säger att det är omöjligt. Kanske är det så att små stunder av lycka trots allt gör livet värt att leva.

måndag, januari 26, 2009

Om människor

Peter Kadhammar skriver från Gaza i AB:

Israel reste en mur. Egypten la ut taggtråd. Då började människorna att gräva.

Människan är en överlevare. Tycker jag ovanstående visar.Även om det ju inte började med en mur...och en mur är ju inga problem. Det gäller hur de hanterar gränsövergångarna.

Tycker vi människor är rätt kortsiktiga. Att trappa upp terrorbalans leder bara till elände. Vi har en liknande situation på gränsen mellan Mexico och USA, men där är det med uttalat ekonomisk flykt.Och har inte komplikationer som många tusen års anspråk på mark, folkmord och religioner.Och murar har det funnits på flera håll tidigare. Uppväxt med berlinmuren som jag är. Och när den föll så trodde man att världen hade fått sin läxa. En mur leder bara till undergång. Så fel jag kunde ha...

Hoppas verkligen det kan bli fred i mellanöstern, och på andra ställen. Men hur? Tror inte murar, taggtråd och tunnlar är lösningen. Överlevnad för stunden. Ja, men i längden är det egentligen rätt absurt. Sandlådementalitiet. Detta är MIN sida av sandlådan. Det bjuder nästan in andra att ta en maktkamp. Istället för att ha sin del i helheten.

Kan man inte bjuda in alla dessa adrenalinmissbrukande herrar och damer att ta en kamp för det som verkligen hotar oss: fattigdom och miljöfrågor.

onsdag, januari 21, 2009

Tonårsfrossa

Även om jag tycker jag har en rätt lätt tonåring, än så länge....

Så känns det alltid välkommet med tips. Allt om barn tipsar på hur man kan stävja en del tonårsfasoner (sådana som inte ens fanns när man själv var tonåring).

Måste få låna dem och skriva upp dem här så jag minns dem:

Här tipsar tonårsexperten Linda Ulfsdotter om hur du bemöter din tonåring i olika situationer.
Så gör du om tonåringen ...

... kallar dig riktigt fula namn:
Det är givetvis inte okej. Var tydlig med att du inte accepterar att bli kränkt, tonåringen får gärna vara arg men får hitta ett annat sätt att uttrycka det på. Visa i handling att du inte kommer att diskutera när tonåringen gör så, exempelvis genom att säga: ”Jag accepterar inte att du säger så till mig. Jag diskuterar gärna med dig men inte när du beter dig så här mot mig. Säg till när du är beredd att diskutera på ett annat sätt så kan vi prata då.”
Bemöt sedan inte tonåringen om den fortsätter. Om tonåringen lugnat sig och gör som du sagt, det vill säga kommer och vill prata, så bemöt den genast genom att visa att du nu är beredd att ta en diskussion.

Tror inte detta är och kommer vara något större problem, jag kommer nog skratta eller skälla. Eller bara säga Vad sa du sa du?

... går hemifrån utan att berätta var:
Prata med tonåringen om varför du behöver veta var den är och att det handlar om att skapa ett förtroende som gör att du kommer att lita mer på tonåringen och att det i förlängningen kommer att ge tonåringen mer frihet.
Om tonåringen inte berättar var den är så blir du en mycket orolig förälder och konsekvensen blir då att tonåringen inte alls får gå ut alternativt att du måste ta reda på var den är på andra sätt, exempelvis genom att prata med tonåringens kompisar, kompisars föräldrar, gå ut och leta, ringa fältassistenter/föräldravandrare etc.

Än så länge är jag nog mer nästan orolig att hon är för mycket hemma, jag vet att dagen kommer vända. Och visst har det hänt att hon varit borta...gäller att prata med mamma så jag få perspektiv hur jag själv va. Då var det mest lappar i hallen som fungerade. Fast jag undrade rätt ofta var mamma var med....

... inte respekterar tiden de fått lov att vara ute och kommer hem senare eller inte alls:
Förklara varför tiderna är viktiga att hålla. Detta är också en fråga om att kunna lita på sitt barn och om förtroendet inte finns så kommer du inte heller kunna ge det större frihet. Konsekvensen blir att tonåringen inte får gå ut alls alternativt får hårdare tider för att du ändå ska kunna ha så bra koll som möjligt på att det inte händer tonåringen något, att du kommer att komma och hämta tonåringen, att du måste kontakta tonåringens kompisar och deras föräldrar och be dem höra av sig om tonåringen är där etc.


... vägrar svara i mobilen när du ringer:
Förklara att om tonåringen inte svarar så kommer den att ha en orolig och därmed extra jobbig förälder. Konsekvensen blir att tonåringen inte får gå ut alls alternativt får hårdare tider för att du ska kunna ha koll. Eftersom du inte på något annat sätt kan ta reda på vad som händer med ditt barn så kommer du att behöva ringa tonåringens kompisar, deras föräldrar, fältassistenter/föräldravandrare/personalen på fritidsgården för att ta reda på var tonåringen är och du kommer att komma och hämta tonåringen när du fått reda på var den är.

Morr, stänger av telefonen eller glömmer att ta med sig den. Gäller nog med att komma ihåg att tonåringar behöver eget spade

... struntar i vad du säger/ inte svarar på tilltal:
Om det är mitt i ett bråk så kanske du behöver låta det gå en stund och sedan prata när det lugnat ned sig. Var tydlig med att du förväntar dig att bli respekterad, precis som tonåringen säkerligen förväntar sig att bli respekterad av dig.
Erbjud gärna att ta en diskussion i lugn och ro där du lyssnar på vad tonåringen har att säga och då du är beredd att förhandla.

Jo jo, detta har pågått länge....

... säger att han/hon hatar dig:
Försök att inte ta åt dig vilket förstås är lättare sagt än gjort. Tonåringen säger saker som den vet biter, det behöver inte vara sant men tonåringen vet att det sårar.
Försök att se budskapet bakom, tonåringen är förbannad, besviken, ledsen.

Ha, ha.....kommer ihåg i vras när kluriga tonåringen rita en bild med orden "Jag hatar dig", tog en bild med mobilkameran och mms-ade till mig i köket. Jag svarade att det var ju synd, för jag älskar ju henne. Men det var ok. Kommer inte håg över vad, inte hon heller...men jag skrattar åt händelsen ibland. Dottern vill helst att jag ska glömma allt.

... bråkar och skriker hemma:
Prata om det vid ett tillfälle när varken du eller tonåringen är arg. Förklara att det är okej att bli arg men att ni ändå måste visa varandra respekt. Alla kan säga dumma saker i stundens hetta men om det händer behöver man be om ursäkt efteråt, det gäller både vuxna och barn.
Diskutera med tonåringen hur ni skulle kunna göra annorlunda och lyssna på tonåringens lösningar. Försök att vara en förebild genom att visa alternativa sätt att lösa konflikter på.

Ibland är det lite väl gnällig, och felletande på allt och alla. Det är ok att prata om vad man känner, men någon balans får det vara annars förgiftar man bara sitt eget och andras sinnen.

... aldrig hjälper till:
Prata om det när ni inte är osams. Förklara att du inte själv orkar allt ansvar och att en del saker behöver man hjälpas åt med när man är en familj och bor tillsammans.
Tonåringen vill antagligen bli behandlad som en vuxen och behöver då också bete sig på ett vuxet sätt. Låt tonåringen vara med och bestämma vad den ska göra hemma och när. Delaktighet ger bättre förutsättningar för att tonåringen ska fullfölja sina åtaganden.
Låt också tonåringen vara med och bestämma vilka konsekvenser det ska bli om den inte gör det den ska. Min erfarenhet är att tonåringar ofta föreslår mycket strängare konsekvenser än vad vi vuxna skulle ha gjort.

Om du inte följer med mig in till stan och gör de ärenden som vi har å göra, så kan du väl åtminnstone damsuga och skura köksgolvet? -ska det vara ett straff eller? Efter ett par timmars ärenden kom jag hem till nyskurat golv i köket. Härligt. Dock är det väldigt svårt för oss att få in rutiner. Även för mig själv...Men jag blir hjärteglad varje gång jag hör -Mamma, behöver du hälp!


Läs artikeln Mobbad av din tonåring? på deras sajt.