Att handskas med tonåringar

Är inte alltid de lättaste.

Samtidigt som man sakta höjer kraven. För att visa att man ska behandla andra med respekt så våra små inte bara blir krav-maskiner som kanske är lättare att förstå när de är små. Så ser ju ungdomarna det som ibland att deras frihet inskränks till förmån från vuxnas krav. De är ju inte som att de ser att det är ett sett att skolas för att de ska kunna ta hand om sig själva och vara med att spela efter sociala spelregler.

Fast det kan vara urbota kul med. Som i söndags när vi städade ihop. Eller var för sig och gick till Miljöstugan tillsammans och tonåringen inte bara inväntade "order" utan tog helt egna intiativ.

I SvD intervjuas Birgitta Kimber - leg psykoterapeut, ­speciallärare, familjeterapeut och doktorand vid Karolinska ­institutet. Som tillsammans med amerikanska beteendevetaren Virginia Molgaard har skrivit boken Älskade förbannade tonåring.

Några råd från boken saxade från artikeln:
Respekt! Tonårsförälderns bästa verktyg

Här är några verktyg ur Birgitta Kimbers bok Älskade förbannade tonåring
1. Lugna ner dig själv. När du har en tonåring som tappar humöret och skriker är det lätt att göra likadant själv. Lär dig känna igen dina känslor när du blir upprörd och ta minst tre lugna andetag innan du talar ­eller agerar.

Min kommentar: Uj vad man gått på denna fällan, men det finns ett sätt att komma ur. Spegling och humor. Sluttampen av del av dessa konflikter är med ett par riktigt roliga minnen.

2. Hitta tid och plats. Ta chansen att samtala när du märker att det kan vara läge och din tonåring är i rätt stämning. Det kan ofta vara när man gör något annat som är på väg i bil eller ser på tv tillsammans.

Min kommentar: Ja det här är inte lätt. Nattsage-tiden som ofta var ett sådant tillfälle att prata saknar jag grymt. Men någon enstaka gång kan vi lägga oss ner att prata i mörkret. Resa med tunnelbana, eller något på TV som gör att man kan knyta an till. Finns ju många ungdomsprogram som tar upp frågor man behöver prata mer om.

Fel tid är morgon, direkt efter man kommit hem och innan mat eller om det är något annat som tonåringen fastnat i...som den spännande boken.

3. Lyssna respektfullt. Ibland är föräldrarnas vilja att lösa problem så stor att de ignorerar tonåringens känslor. Om man inte bejakar dem är risken att ni inte kommer någonvart alls.

Min kommentar: Viktigt att få fram känslorna och hjälpa dem komma runt vissa blockeringar. Det är inte lätt, ett sätt är att komma med frågor hur man ska lösa något. Då kommer oftast en rätt drastisk lösning så då får man fråga vidare om vilka konsekvenser det kan få och förhppnongsvis får man igång ett samtal. Detta tar tid. Och funkar inte alltid. Ibland får man faktiskt slå näven i borden om det är bråttom. Att i denna frågan just nu så är detta bäst för att jag är eldre, erfaren, förälder...men jag diskuterar gärna vidare sen.....

Och kräva att alltid bli lyssnad på kan vara en liten härskarteknik med. De känner oss väl våra barn. Precis som vi jämt tog upp chefens favoritämne segelbåtar - när rasten var på väg att ta slut. Då blev det längre raster...

4. Föräldrar bör vara engagerade. Det är lätt att tro att tonåringar är gamla nog att klara skolfrågorna på egen hand. Och visst ligger ­huvudansvaret på dem, men din attityd till och tankar om skolan betyder väldigt mycket.

Min kommentar: Viktigt, viktigt. men det är ju kul med. Obegripligt ibland. Lärarna som nog vet om att det är viktigt gör inte allt för att underlätta för en. Jo visst tekniska möjligheter finns idag. Och vi som föräldrar får med rätt stora krav på oss. Som skolan när jag gick aldrig kunde ställa på föräldrar. Alla föräldrar har inte de förutsättningarna. Tyvärr.