Räknar stegen

Jag har blivit med stegräknare.

Efter en vedervärdigt stilla vinter (även höst). På grund av trasslande knä, med tillhörande ryggont. Så vart det panik. Nu vart det uppenbart att förra årets kläder stramade betänkligt. Efter att ha ramlat förbi mamma och R förra veckan så blev jag inspirerad. R hade fått en stegräknare. Hmm, det har jag ju flera av....varav den jag fick på McDonlads låg i bokhyllan. Fyra år insåg jag att den legat där. Den var prydd med OS symboler. Förra OS. Det var då jag gjorde illa knäet senast vilket med fick till följd att vågen tog glädjueskutt uppåt.

Nåväl. Efter en underbar lördag på stan i lördags. Blev vi inregnade på Clas Ohlson. Det var iofs rätt bra för vi hade en del smått och gott som behövde inhandlas. Bland annat stegräknare, med överfallslarm. Nittionio riksdaler fattigare var ju inget att bråka om.

Så nu stegas det. Eller kör med en testperiod. Redan på lördagkvällen blev det 1500 steg bara på att springa mellan soffa och köket. På söndagen blev det över 16 000. Då hade jag förstås tvättstugan vilket kanske gav några extra steg. En av de få gånger jag kunde glädjas lite åt att jag har långt till tvättstugan.

Igår, måndag, blev det bara upp mot 6 000 steg. Men då var jag och hämtade cykeln jag köpte i söndags till dottern/mig. Så lägg till en cykeltur med mig som är totalt otränad. så är det typ 60 000 steg. Med tanke på att jag cyklade fel ett par gånger med. Nu får jag och dottern göra schema om cykeln. Tills jag lagat andra cykeln. Och införskaffat hjälmar.

Skyll inte ifrån dig, Svensk!

Utropar Aftonbladet och Ann Heberlein, hon är teologie doktor vid Lunds universitet, forskare och föreläsare.

För oss med den formen av Jesuskomplex som gärna tar på oss all världens synder så känner jag inte alls igen mig. Men visst skulle det vara bra om några fler tog på sig delar av ansvaret.

Fast jag tycker ofta syndabocksletade är av ondo. Visst måste man veta vad som gått snett, och hur samt vad man kan göra för att undvika det i framtiden. Upplever sällan att det finns EN syndbock. För övrigt är det så enkelt att vara efterklok. Ofta är det misskommunikation och missförstånd som leder till häxjakt på syndabockar - i alla fall att det är någon annans fel än jag själv. (Nu pratar jag inte om brott eller fall där man är i ett syfte att vara grym, eller medvetet föringa folks tankar, viljor och känslor. Eller att kära dottern äter upp godsakerna som jag uttryckligen sparat till ett visst tillfälle).

Fast ibland är det bästa att ta till humorn och skratta åt eländet.

Medan jag skriver detta har jag fått påbackning om att frimärken lossnat från en trycksak vi har gjort som ska postas. Det var lätt att ordna så nu är de fastlimmade med permanent lim. Dock är alla kuverten skrivna med NON-permanent penna. Fast jag av chefen fick order att det var just denna penna som det skulle skrivas med och ingen annan. Resultatet är att kuverten måste hanteras varsamt. Vems fel? Jag hoppas de hinner torka in så att det blir mer permanent än non-permanent. Nästa gång det blir ett liknande uppdrag kommer jag iallafall att kolla och protestera innan. Nu upptäckte jag det när allt var klart.

Nu kan jag inte säga om svenskar är sämre eller bättre än någon annan på det här att skylla ifrån sig. Eller kristna vs. någon annan tros uppfattning. Fast det finns ju delar inom katolska tron som jag tycker kan vara teoretiskt tilltalade: (ber om ursäkt ifall jag har fel bild av hur det kan gå till)

Bikt - erkänd din synd - be tio Ave Maria = du är förlåten av Gud.

Vår svenska kyrka har light varianten. Vi erkänner våra synder och blir förlåtna - av Gud.

Sen om våra medmänniskor vill förlåta oss, eller om vi kan/vill förlåta oss själva. Det är oerhört mer komplicerat. Ibland kanske det inte är förlåta man bör koncentrera sig på utan ett accepterande a la Mindfulness.

Jag hoppas och ber en bön att inbjudningarna "håller". Och tar på mig min del i ansvaret.

Suckar lite och hoppas jag en dag kan skratta åt det.

Man har inte roligare

än man gör sig.

säger hon som är koffienhög. Och allmänt uppivarv efter en dag med Högskoleprovet.

Ritch, ratch....50 minuter hit, 50 minuter dit. rast, kaffe,sol, vatten,toalet, panik förjag inte har kolocka, snabbis till pressbyrån och värsta kön, klocka med dödksappar inhandlades, försenad, springade, panik, svåraste delen, ifyllnad bara för att, rast, sushi, kaffe, träsmak, håller andan, rast.....

Nu flaschar alla svar förbi huuvdet. de haninte smältas. Kollat svaren på nätet och tror jag är rätt nöjd. Om nu nomineringesskalan håller och jag inte ligger ett poäng under istället för över som jag nu tror......även om jag är arg för alla jag missade så är jag överlycklig att jag hade några rätt. Kändes som jag tippade matcher i ungerska ligan stundtal. Men hörde en tjej på tunnelbanan nämna sitt resultat och hon hade 20 poäng under. Samtidigt som jag såg provkamrater till mig svarat delvis HELT annorlunda än jag, gjorde mig ju fundersem även om jag tyckte inte jag kunde svarat annourlunda. Jag gjorde mitt bästa. Men med önskan att jag kunde vara bättre.

Inte för jag vet vad eller om jag ska söka någon kurs. Fattar ännu mindre vad provresultet visar för de kurser jag vill söka. Men men.

Och en stilla undran från en som arbetat med statisik, gjort massor av diagram och idag använder det för att ge illustrationer. Diagramdelen är åt skogen. Så ser och visar man inte professionella diagram idag.

Diagram är en illustration för att visa grafisk en text eller en tabell. Och ofta mycket tydligare än exemplen. Skitidagram som den som gjort dem borde skämmas för. Inte spridas till 43 000 personer.

Nåja allmänt konstalde frågeställningar till texter med. texterna i läsförståelse var många rätt intressanta. Skulle jag ägna timmar åt att diskutera. Matematik i skolan och streching, eller fåglars flyttvägar. eller varför inte frågan Vad är konst? Frågorna och svarsalternativen skulle jag aldrig kunna komma på. Inte ens de de anser är de rätta.....ja ja.

Sen kan jag undra hur relevant ett prov är som där det inte direkt går att plugga in vad som komma skall. Men lära sig hur de (Hsv) vill ha svaren. vilken typ av inlärning tyder det på. Är det inte just den de varnar efter på universiteten att de du sturande inte är reflekterande nog? Fast jag förstår att det är omöjligt att ha mer uttömmande och komplexa frågeställningar när så många gör proven. Men undrar om kanske inte proven behöver anpassas efter utbildningar lite mer. Förstår inte alls hur provet visar något om vad som är lämpligt för en av kurserna jag kanske ska söka.

Men jag ska väl inte klaga, verkar som jag ligger bland de översta 10 %.

Inomhus skidåking?

Hammarbybacken ska glasas in!

En av mina saker på min att-göra-lista-men-det-glömmer-jag jämt-bort måste få prioritet. Fika i Hammarbybacken. Denna pärla. Det är urhäftigt att åka skidor och ha stan för sina fötter. Trots att liften går mycket långsammare än att åka ner, inklusive paus för att beundra utsikten. Och med dåliga knäns så får det numera bli promenader.

Något säger mig att det kanske inte är så brått trots allt! ;-)

Vd:n har fått nog av dåliga vintrar. En VD vid namnt "Cidmee Nott". Men hur trovärdigt är det?

De mest lustiga artiklar dyker upp just på dagens datum. För ett par år sen skulle det bli playa nedanför slottet. Inte så tokigt, om det nu är fint väder någon sommar.....

Men idéerna kanske inte är så dumma? Var rätt kul att förra helgen ha massa skidåkare utanför dörren på väg till spåret i Nackareservatet. Om det är snö känns det som jag bor i en vintersportort.

Hade varit kul att bo i en badort med. Men klarade kanske av den känslan med somrarna i Bredäng. Campingen gjorde att förorten blev en riktig roligt plats med massor av italienare och tyskar. Saknar vatten. Men snö är ju inte dumt det heller.

Vårkänslor

Fler artiklar dyker upp i tidningarna just nu om flirtande och partnerval. Vårkänslor hos journalisterna, eller kanske hos mig som göra att jag ser dem?

I Aftonbladet och Expressen konstateras att män är Flirt-analfabeter och inte fattar när (vi) kvinnor flirtar. Det förklarar faktiskt en hel del. Skillnad i en del humor och litteraturval kanske? Ronny och Ragge stilen hajar killar. "-ska vi pöka?", typ....

.

Kanske inte så konstigt att mina signaler inte uppfattas. Hur ska man göra?

Jag hamnar i då i grubblerier, som alltid - efter att ha läst tonvis med fackböcker om relationer. Litteratur som vänder sig oftast till kvinnor (hur många män köper denna litteratur). Är det bara vi kvinnor som ska ändra på oss? Förstå männen.....och anpassa oss?

I SvD stod det i höstas att om att generna styr partnervalet. Vi väljer våra pappor. Iallafall bland flugsnappare. Men nog har jag letat efter "pappa" med. Och även om min pappa var bra på många sätt. Så finns det ju sidor hos män som jag inte skulle vilja återuppleva. Men gör. Gång på gång. Så alla män som kanske inte har kontakt med sina barn, eller döttrar. Ni är otroligt viktiga. Och ni kvinnor som inte låter barnen träffa sina pappor. Pappor är viktiga. På gott och ont. (Liksom mammor).

Pip pip!