Det ständiga trätoämnet Tjej o. pojkläder

En mamma skrev i ett irriterat blogginlägg om att det skiljde flera cm i omfång mellan killkläder och tjejkläder. Valsade runt som en löpeld på FB igår.

Idag har de stora drakarna uppmärksammat inlägget. (DN och SvD

Från en som många gånger handlat killlkläder till den normalviktiga dottern, för att tjejkläder många gånger inte gått att komma i oavsett man köpt flera nummer för stort.

Och dagis genuskunskap var under all kritik. De hade inte ambition, vilja eller intresse att ta tag i att så fort man kom på morgonen så stod kompisarna och granskade vilken kjol/klänning dotra hade på sig. Klänning i all ära (jag har kjol idag) men det finns tillfällen det inte är bra. Räddningen var då Indiska som ofta hade lekvänliga tights med tunika. Och när jag var ung älskade jag deras herrskjortor. Nu har de bara damkläderna kvar. Synd. Jag saknar deras sköna barn och killkläder. Även om de har en del lustiga saker, så är de affären med mest sköna kläder. Man skulle nästan kunna tro att Indiska är hovleverantör till oss kvinnliga anställda. Hyfsade priser, sköna och mjuka med lite kul inslag.

Och som en kommentar i blogginlägget så kan man undra varför kläderna som råkat bli kvar i garderoben som är uppmärkta till i storlekar att M idag är lika med L för ett par år sedan. Inte växer väl kläderna av tvätt eller?

Nu mera är jag ju tonårsmamma. Behöver inte förfasa mig över barnavdelningarna. Har fullt upp med vuxenavdelningarna.

- skor, emellanåt tror jag att jag skulle blivit skodesigner. Skor som går att gå i och håller, samt är bekväma.
- eller bli chef på H&M och ta tag i konceptet Diveded. För vilka är de till för med största storleken 40. Kläder i storlekar för 12-14 åringar, modeller för 25-åringar ute på party. Nä.