Skyll inte ifrån dig, Svensk!

Utropar Aftonbladet och Ann Heberlein, hon är teologie doktor vid Lunds universitet, forskare och föreläsare.

För oss med den formen av Jesuskomplex som gärna tar på oss all världens synder så känner jag inte alls igen mig. Men visst skulle det vara bra om några fler tog på sig delar av ansvaret.

Fast jag tycker ofta syndabocksletade är av ondo. Visst måste man veta vad som gått snett, och hur samt vad man kan göra för att undvika det i framtiden. Upplever sällan att det finns EN syndbock. För övrigt är det så enkelt att vara efterklok. Ofta är det misskommunikation och missförstånd som leder till häxjakt på syndabockar - i alla fall att det är någon annans fel än jag själv. (Nu pratar jag inte om brott eller fall där man är i ett syfte att vara grym, eller medvetet föringa folks tankar, viljor och känslor. Eller att kära dottern äter upp godsakerna som jag uttryckligen sparat till ett visst tillfälle).

Fast ibland är det bästa att ta till humorn och skratta åt eländet.

Medan jag skriver detta har jag fått påbackning om att frimärken lossnat från en trycksak vi har gjort som ska postas. Det var lätt att ordna så nu är de fastlimmade med permanent lim. Dock är alla kuverten skrivna med NON-permanent penna. Fast jag av chefen fick order att det var just denna penna som det skulle skrivas med och ingen annan. Resultatet är att kuverten måste hanteras varsamt. Vems fel? Jag hoppas de hinner torka in så att det blir mer permanent än non-permanent. Nästa gång det blir ett liknande uppdrag kommer jag iallafall att kolla och protestera innan. Nu upptäckte jag det när allt var klart.

Nu kan jag inte säga om svenskar är sämre eller bättre än någon annan på det här att skylla ifrån sig. Eller kristna vs. någon annan tros uppfattning. Fast det finns ju delar inom katolska tron som jag tycker kan vara teoretiskt tilltalade: (ber om ursäkt ifall jag har fel bild av hur det kan gå till)

Bikt - erkänd din synd - be tio Ave Maria = du är förlåten av Gud.

Vår svenska kyrka har light varianten. Vi erkänner våra synder och blir förlåtna - av Gud.

Sen om våra medmänniskor vill förlåta oss, eller om vi kan/vill förlåta oss själva. Det är oerhört mer komplicerat. Ibland kanske det inte är förlåta man bör koncentrera sig på utan ett accepterande a la Mindfulness.

Jag hoppas och ber en bön att inbjudningarna "håller". Och tar på mig min del i ansvaret.

Suckar lite och hoppas jag en dag kan skratta åt det.