Klagan

Härom dagen, så höll jag på att skriva världens eländigaste inlägg om allt som jag tycker är elände. Bara början på listan ser ut så här. Ingen ordning på vad jag tycker är eländigast.

- träna mer
- vikt
- stökigt hem
- vänner jag borde höra av mig till
- vännen som ockuperar min telefon
- slöa barn
- brist på pengar
- brist på ork
- brist på massor av annat
- helt knasiga människor
- klimathotet
- platsannonser
- kameran jag köpte säljs nu ännu billigare

Men bristen på anonymitet gör mig blyg. Inte bra för nära och kära alltid när man skriver i affekt. Förövrigt så vill jag nog inte se eländet.

Det är inte därför jag har denna blogg. Inte för att skriva av mig eländet, utan tvärtom. Hjälpa mig att SE att det finns ljusglimtar och mer vardagsbetraktelser som inte är kolsvarta. Nog för jag tror på att skriva av sig elände och göra det stora svarta mörkret synligt så det kan bli hanterbart med.

Sen upptäckte jag att förra veckan nattsvärta livssyn var ett utslag av pms med (skriver upp pms på eländeslistan med). Det är fasligt vad livet känns tungt de dagarna. Fast jag undrar över är de svarta känslorna som är det verkliga och övriga är en lögn, vet inte om jag vill ha reda på sanningen.

mer om kagan på nätet:
http://www.klaga.nu/

Idag väljer jag att skratta åt eländet. Någon dag kanske jag tar mig mod och går genom eländet.