Nu tar jag sats. Försiktigt med onda knäet, men ändå. Tanken är att jag med träning ska undvika händelser som igår i möjligaste mån och bygga upp musklerna som håller knäet på plats. Har en knäoperation bakom mig, och även om de görs smidigare idag. Så står det långt ner på listan på saker jag vill uppleva här i livet. Hellre träning.
Började idag med att gå två busshållplatser i väntan på bussen.
Vårruset 2008
Mitt djupaste och varmaste tack,
till de som hjälpte mig vid perrongen vid Årstaberg kl 7.00 i morse, när mitt trilskande knä hoppade ur led lite mer illa än "vanligt" och inte hoppade tillbaka igen av sig själv. (Smärtan var fruktansvärd och jag var så nära att svimma, med risk för ytterligare skador).
Tack "kung-fu-killen" för massage och klicket tillbaka i leden och tack du andra som stannade upp och bara fanns.
Det känns för lite, men
TACK!
ps. nu ömmar ledbandet men jag kan röra mig. Lovar att resten av sommaren se till att jag kommer igång med träning. Efter ett par dagars vila.
Parkteatern är en livslina på sommaren. Med gott sällskap och fint väder är det inte mycket som slår en sådan sommarkväll.
Så klart, behövs det bra teater med. Men det brukar det vara.
Här ses Repeteras: Fröken Julie.
Lite upprepning, men det tål att upprepas.
Behövs förtydligande. Efter Mysans påpekande.
Detta ÄR min gladlista. Ja, lite lam är den kanske. Den har säkert utvecklingspotential.
Bifogar gärna tipset om programmet Sommar med Mia Törnblom om självkänsla som gick häromdagen. Var med förvåning att jag såg på nätet att vi växt upp nästan på samma ställe, samtidigt. Nå jag har läst boken, men tyckte bättre om hennes radioprogram.
Jag har ju tidigare fått rådet att skriva ner tre saker varje dag du är nöjd med just den dagen. Hua, prestationsångest. Men idéen är god.
Tror jag börjar med att förtydliga denna blogg.
Här är en sak som gör mig glad (lite suddig bild tyvärr), pistagenötter osaltade. Inköpta i söndags. Uppätna på tisdagen. 
Egentligen är inte brist på att se ljuset eller att och ha glädje i livet. Mitt problem är nog att även om jag inte är sprudlande glad, fnittrig så blir många trötta på mig för jag hela tiden försöker lyfta fram något positivt. När jag väl klagar. Så är det inte bra heller. Otränad som jag är. Läste en undersökning i våras, där om det är något som förenar människor så är det att klaga över något. Skrämmande för en som mig, som har lite svårt för människor som ältar samma sak om och om igen. Okey och älta om man försöker och/eller leta lösningar. Men att ta upp samma sak år ut och år in utan att göra något. Ger mig myrkrypningar. Tur att jag lärt mig lugnande andningsteknik.
Att inte se mörkret i livet är inte heller bra. Yin å yang. Det ena kan inte finnas utan det andra. Gäller att hitta balansen bara......
Nu ska jag försöka hitta något bra med dagen bara.
Härom dagen, så höll jag på att skriva världens eländigaste inlägg om allt som jag tycker är elände. Bara början på listan ser ut så här. Ingen ordning på vad jag tycker är eländigast.
- träna mer
- vikt
- stökigt hem
- vänner jag borde höra av mig till
- vännen som ockuperar min telefon
- slöa barn
- brist på pengar
- brist på ork
- brist på massor av annat
- helt knasiga människor
- klimathotet
- platsannonser
- kameran jag köpte säljs nu ännu billigare
Men bristen på anonymitet gör mig blyg. Inte bra för nära och kära alltid när man skriver i affekt. Förövrigt så vill jag nog inte se eländet.
Det är inte därför jag har denna blogg. Inte för att skriva av mig eländet, utan tvärtom. Hjälpa mig att SE att det finns ljusglimtar och mer vardagsbetraktelser som inte är kolsvarta. Nog för jag tror på att skriva av sig elände och göra det stora svarta mörkret synligt så det kan bli hanterbart med.
Sen upptäckte jag att förra veckan nattsvärta livssyn var ett utslag av pms med (skriver upp pms på eländeslistan med). Det är fasligt vad livet känns tungt de dagarna. Fast jag undrar över är de svarta känslorna som är det verkliga och övriga är en lögn, vet inte om jag vill ha reda på sanningen.
mer om kagan på nätet:
http://www.klaga.nu/
Idag väljer jag att skratta åt eländet. Någon dag kanske jag tar mig mod och går genom eländet.
