Att vissa inte har lärt sig något senaste dagarna...

Vi har genomlevt nyheter med den oerhörda tragedin i Norge sen i fredags strax efter kl 17. Jag har varit som fastnaglad framför TV, dator, Twitter, Facebook och bloggar.

Mycket ohyggligt som när jag läste Twitter nödropen från de norska AUF ungdomarna och Ali Esbati. Långt innan polisen ens kommit dit. Att sen följa hela händelsen och presskonferenserna med några döda till de ofantliga antalet dödade och sårade med engagerade, unga och ungdomarna. Extra rörd känner jag mig som f d politiskt aktiv själv, och med en tonåring som längtar efter att får vara med att påverka tillsammans med andra ungdomar.

Och sen att i samband med Jens Stoltenbergs tal på minnesgudstjänsten under söndagen verkligen blir berörd att det här är nationella trauman även är mångas personliga trauman och vittnesskildringar från överlevande såsom Prableen Kaurs vittnesmål.

Nu börjar analyserna komma.

Det må vara en ensam galenpanna. De som utför terrorister är galna. Särskilt om det är någon som är lik oss. Håller med Mustafa Can en terrorist är nog inte känslokallt utan tvärtom fylld av så starka känslor att det gå över all sans och vett. Förutom att vi nu försöker förstå och vi är många undrar hur just denna är skapt över vad det är som får en terrorist att bli en terrorist. Och hur går extremister går från ord till handling? Denne terrorist har ju hittat en del av sitt stödnätverk via internet.

Och frågorna kommer hur orden som sägs och idag oftare skrivs på internet skapar och stödjer det extrema. Ger det legitimitet. För många av oss vuxna. Vet att säga stopp när vi hör våra ungdomar säga både det ena eller andra som sägs så att vi hör.

När SÄPO säger att de inte vill ha ett övervakningssamhälle utan att du och jag, vi medborgare och vuxna måste ta vårt ansvar. Absolut. Men hur? Och utan att få ett angivarsamhälle.

Det är en sak att träffas och mötas, över generationsgränser och i olika grupper. När får vi tillfälle till det idag? Hela vår nuvarande kultur är målgruppsanpassad, delad i segment och marknadsanpassad.

Dt är en fråga som absolut behöver lyftas känner jag. Hur tar vi debatten på nätet? Det är på nätet vi samtalar, hittar likasinnade och våra motståndare. Delvis över åldersgränser. Internet blir viktigare för alla typer av aktioner, vilket även gör allt blir mer anonymt och samtidigt hårdare. Många av de nyanserna vi människor har går förlorade i skriven text jämfört med ett samtal öga till öga.

Internet är ändå bara ett redskap. När det vill sig väl ett väldigt bra redskap. Men hur använder vi det?

Inte ens vår kvartersblogg går fri från "påhopp". En blogg där vi som vill försvara vår rätt att bo i Stockholms Allmänytta. I ett bolag som byggt och ägt fastigheten i 60 år, först var det hot (möjlighet för vissa) om ombildning till bostadsrätt, och nu står vi inför försäljning till ett privat bolag (möjlighet för andra). Där vi iallafall idag står sida vid sida med f d bostadsrättsivrare i vårt område. Då många trots allt vill behålla allmännyttan då man ser att Stockholm som stad behöver utveckla allmännyttan inte avveckla den. Förutom att vi känner oss svikna av Stockholm stad, med styrande politiker i spetsen, som inte respekterar vi vi 1½ år innan hade en omröstning som klart utvisade att vi ville behålla allmännyttan. (Rättare sagt är att köpstämman inte vart beslutsmässig iofs). Så mycket för det vallöftet om valfrihet!

Och då träder de anonyma in som kör sina mantra som avslutas med "Med kunskap botas kommunisten!"

Enfaldigt upprepar de budskapet. Utan någon dialog som helst.

Så HUR tar man då debatten med de som inte vill föra en debatt? Som bara är ute att måla ut skräck (om det så är mot marxister, kommunister, muslimer, eller kristna...).

Vi har försökt föra ett samtal. Iallafall när de kommit in på våran "gård".

Vilka är det som uppenbarligen rätt medvetet går in på bloggar/tidningar/forum för att föra sin agenda utan samtal, som använder härskartekniker, är anonyma?

I min enfald, så trodde jag att förra veckans meningsutväxling skulle upphöra efter helgen fått sig någon tankeställare. Men idag fanns det nya inlägg med samma mantra.

Så hur gör man, censurerar eller envist låter sitt kommentarsfält hålla öppet så omvärlden får beskåda hur de skjuter i eget mål? Eller stöttar man då att det är tillåtet att bete sig som en idiot och det får efterföljare?

Mustafa Can i SvD När skräcken dövas med skräck

Vår gårdsblogg: Understensbloggen och senaste inlägget om hur drömboende

I hyresrättsforum finns de de som driver att Svenska Bostäder ska stänga dörren för invandrare, arbetslösa andra personer med svagare inkomster som många äldre pensionärer. Är det inte det man gör nu när man säljer ut över 1000 lägenheter till det privata. Och satsar på 122 lägenheter i Hammrbysjö stad istället. Jag vill inte måla upp skräckscenarier för Stockholms kommunfullmäktige som ska ta detta beslut i september. Jag ber bara alla att tänka efter vad är de det tar beslut om egentligen. Vem håller i taktpinnen och vilka resultat får det.

Tanken om Allmännyttan som något där religion, hudfärg, inkomst, utbildning inte spelar någon roll nedmonteras i en skrämmande fart. Där vi bygger murar spelar vi mörka krafterna i rakt i händerna. Tänk efter två och tre gånger innan politiska beslut tas, vad leder det här till, vill du ha ett sånt samhälle...

Och avslutningsvis så skriver jag som Jonas Gardell sa och twittrade:

Tänd gärna ett ljus men kom ihåg att när ljuset brunnit ut är det i oss själva lågan måste brinna!