Den friske vill många saker, men den sjuke vill bara en...

...att vara FRISK.

För att vara sjuk måste du ofta vara mycket friskare, allertare och kunnigare än vad du behöver när du är frisk. Det är helt sjukt.

Som frisk äter du lite frukost efter en natts sömn, knatar(cyklar/bil/kommunalt) i väg till jobbet, gör ditt dagsverke, går hem, handlar, lagar middag, kanske motionerar lite, umgås med vänner, går ut och går med hunden. Men oj vad vi ojjar sig. Vilka hör man i samhället. De som är sjuka? Nej inte då.

Med värk blir livet ett annat. Och många lever med värk och lever som friska. Med hjälp av några storsäljare på apoteken. Men alla klarar inte det.

Har du så höga smärtor, att sömnen blir helt för störd, matenlusten försvinner, att handla blir ett h-e. Att det mest enkla blir att som att prestation i likhet med att bestiga Mount Everst (eller åtminstone Kebenekajse). Att därtill slå sig fram genom djungeln av byråkrati via läkare, försäkringskassor, arbetsförmedling. Ett av det svåraste jobben som finns är att vara arbetslös. Att vara sjuk är tufft det med. Va? är du sjuk...ska du ha vård med eller? (Jo jag vet att de finns underbara människor i vården och på arbetsförmedlingar och säkert på Försäkringskassan, men de verkar så stressade, molokna, trötta så det där medmännskliga glöms bort. Och det blir paragrafer, kontroll. Och de möter människor som lider och som nog är rätt uppmärksamhetskrävande men de(vi) är trots allt medmänniskor. Vad har vi för samhälle egentligen och vart är vi på väg? Ska nästa steg bli att den sjuke får hyra sig ett (privat) ombud som hjälper en. Ett yrke för rehabiliterade fd långtidssjukskriva som lyckats få vård, ersättningar, omställningsstöd. Eller ska vi tillbaka (där många andra länder har det ännu). Att sjuka får flytta in till släktingar (om man har några). De kanske kan arbeta lite med hushållsnära tjänster, bilda bolag och få betalt. Samtidgt som släkten kan göra skatteavdrag?

Det är klart att det verkar ju på en del undersökningar att ju friskostigare sjukskrivningsregler vi har, desto sjukare blir vi. Eller? Tror att det är en del i samhället. Jag har mycket oftare gått till jobbet sjuk än varit hemma när jag egentligen är frisk (aldrig). Jag har missat tagit utt vab-dagar när jag haft rätt till det. Var är vi i statistiken? För jag kan inte tänka mig att jag är unik. Och är statistiken rättvis. Vart tar de människor som ramlar ur statistiken. Ökade antalet hemlösa i Stockholm? Inneboende hos släktingar.

Vad kommer hända med all personal från arbetsförmedlingen som är långtidssjukskrivna. Ska de skriva in sig hos sin egen arbetsgivare? Efter vad jag förstått så står de för stora uppsägningar på arbetsförmedlingen, men den personalen kanske ska omskolas till att bli just jobbagenter för arbetslösa sjuka. Mest förundrad är jag folk inte blir förbannande. Är det samma sjuka som att tro att jag blir inte sjuk, jag är ovärderlig för mitt jobb. Glöm det! Den tiden är förbi. Nu förtiden gäller det att se om sitt hus. Bästa sättet är att gå samman. Som enskild har du tyvärr mycket svårare. Alla kan inte vara Erin Bronkovich.

Fast det är klart. Tänker man på tjuvskjutande norrlänningar som inte kan jobba i skogen länge, men jobbar svart med divers annat. Men hur många är sådana? Och självklart så kan ju inte en blind hjärnkirug jobba kvar, men kanske med andra uppgifter? Och ska de fåtalet som kanske utnyttjar systemet/-en, köper falska sjukintyg etc är de inte de som gör att vi får detta system. Finns det inget annat, eller andra sätt...

Tack för debattartikeln, innefrån Försäkringskassan i Aftonbladet. Förändringarna i sjukförsäkringen. Det ger mig hopp om människan. Och om media. Det har varit märkvärdigt tyst.

Jag uppmanar dig att ta dig till Mynttorget:
Saxat från resurs blog
Det kommer att vara program från kl 15 till 19.30. Vi kommer att informera om lagen, dess konsekvenser och sveken. Men trots det tunga temat kommer vi göra allt för att ändå hålla stämningen upp. Du som är drabbad kommer att känna stödet från hundratals, ja kanske tusentals andra! Du är inte ensam! Men det är viktigt att du kommer!

Program:
15.00 Handikapprörelsen " Sveriges sjukförsäkring är i fara"
(Talare: Töres Theorell, Lars Bagge,
Kia Mundebo, Jenny Fjell, Tomas Fager, Lena Nordquist, Pelle Kölhet)
17.00 RESURS och OMM presenterar Påskuppropet
17.30 LO Sabba inte sjukförsäkringen
18.25-19.30 RESURS/OMM Trampa inte på min kompis. Drabbade och deras företrädare framträder.
För ett mänskligare Sverige!



Vi ses!
..sen blir det raska steg till vårruset. Knäskadad som jag är. Och trott att jag skulle tränat innan till detta evenemang. Men det får bli avstampet istället! Ny knävänliga skor är inköpta. I panik = inte plånbloksvänligt.