Psychology Today Magazine, Mar/Apr 2009 har nu en artikel Article ID: 4782
You're Driving Me Crazy! av Jay Dixit
1: "It's Deliberate"
2: Messiness
3: Feeling Unloved
4: Feeling Unappreciated
5: Feeling Controlled
6: Not Feeling Intimate
7: Flirting
8: Personality Conflict
9: Lack of Fairness
10: Criticism
Lite att fundera över. Jag återkommer.
Denna berättelse läste jag för första gången när jag själv fick barn och genomgick en svår tid. Även om den var bekant sen tidigare så gav den mig hopp. Om man inte har trösten hemma eller i sig själv, så får man söka.
Tove Jansson Vem ska trösta knyttet, kan du läsa här.
Som barn så saknade jag en skruttet. Visst mamma är mamma, och hon är bra är till mycket. Men inte alltid tröst. Och pappa var varannan helgspappa. Nog för att jag älskade pappa, men att ha till tröst. Nej. Den mesta tröstaren var nog mest mormor.
För vad är tröst?
Lyssna, och stärka?
Legitimerad psykolog Martin Forster ger råd i Svd.
Så blir du en bättre tröstare
Försök att lyssna med empati.Det betyder att spegla barnets känslor och visa att du vill förstå.
Förmedla att det är okej att visa jobbiga känslor. Försäkra dig om att du själv tycker det. Känner du något annat bör du närma dig din egen oro och rädsla inför detta.
Kom inte omedelbart med en ”lösning”. Det är att förringa barnet känslor. Bästa trösten är om man kan hjälpa barnet att själv hitta en lösning.
En tröstare behöver inte göra så mycket. Viktigast är att vara närvarande och medkännande. Våga stå kvar i det jobbiga, utan att följa impulsen att släta över.
Du kan upprepa vad barnet säger och ställa öppna frågor. Men var försiktig med frågan ”varför”, den kan upplevas som en anklagelse.
Överdriv inte tröstandet. Visar du för mycket egen oro smittar det av sig. Och ”att få tröst” kan omedvetet bli ett sätt för barnet att få uppmärksamhet. Vid mindre problem kan det vara bättre att distrahera barnet, få det att tänka på något annat.
Kamratpostens lista på var barn söker sin tröst
De här vill svenska barn tala med om de blir ledsna (procent):
Mamma 40,9
Kompis 24,2
Någon annan 11,7
Inte någon alls 10,9
Pappa 5,4
Artiklar
Svd 5/4 2009 Tröstande pappor mer älskade
Svd 10/10 2008 Även pappor måste väl kunna trösta
Svd5/10 2008 Svenska pappor får inte trösta
Kamratpostens Föräldraundersökning i pdf
Nu tror jag tröstandet inte har med kön att göra. Dock med kultur, erfarenheter, uppfostran och kunskaper. Just att det beror på kunskap och kanske insikt gör det ju möjligt för alla att bli bättre tröstare. Visst finns det lägen då det bara är att ta sig i kragen och bita igen. Som när man hjälper sitt barn med matteläxan och ska igenom lustiga formler. Går inte att tycka synd om då, många är de barn - även jag en gång i tiden - som nog sökt sympati för obegripliga formler så går hela kvällen och ingen läxa blir gjord.
Ser ingen riktig katastrof heller att pappor inte är världsbäst på att trösta. Det finns alltid någon som är bättre än någon annan. Dock kan man önska att alla, eller de flesta, är bra nog.
En liten lustig sak i undersökningen, som jag tror kan ha ett sammanhang. Barnen bråkar mest med mamma. Jag tror bråk och tröst kan höra ihop. Att bråka och lösa konflikter bidrar till att skapa förtroende.
En källa med erfarenheter, metoder och visdom Arbetskonflikt vid Göteborgs Universitet, här länk till deras "akutmottagning". Mycket i konflikter är mellanmänskliga och likartade oavsett om det familj, vänner, grannar eller kollegor.
Är inte alltid de lättaste.
Samtidigt som man sakta höjer kraven. För att visa att man ska behandla andra med respekt så våra små inte bara blir krav-maskiner som kanske är lättare att förstå när de är små. Så ser ju ungdomarna det som ibland att deras frihet inskränks till förmån från vuxnas krav. De är ju inte som att de ser att det är ett sett att skolas för att de ska kunna ta hand om sig själva och vara med att spela efter sociala spelregler.
Fast det kan vara urbota kul med. Som i söndags när vi städade ihop. Eller var för sig och gick till Miljöstugan tillsammans och tonåringen inte bara inväntade "order" utan tog helt egna intiativ.
I SvD intervjuas Birgitta Kimber - leg psykoterapeut, speciallärare, familjeterapeut och doktorand vid Karolinska institutet. Som tillsammans med amerikanska beteendevetaren Virginia Molgaard har skrivit boken Älskade förbannade tonåring.
Några råd från boken saxade från artikeln:
Respekt! Tonårsförälderns bästa verktyg
Här är några verktyg ur Birgitta Kimbers bok Älskade förbannade tonåring
1. Lugna ner dig själv. När du har en tonåring som tappar humöret och skriker är det lätt att göra likadant själv. Lär dig känna igen dina känslor när du blir upprörd och ta minst tre lugna andetag innan du talar eller agerar.
Min kommentar: Uj vad man gått på denna fällan, men det finns ett sätt att komma ur. Spegling och humor. Sluttampen av del av dessa konflikter är med ett par riktigt roliga minnen.
2. Hitta tid och plats. Ta chansen att samtala när du märker att det kan vara läge och din tonåring är i rätt stämning. Det kan ofta vara när man gör något annat som är på väg i bil eller ser på tv tillsammans.
Min kommentar: Ja det här är inte lätt. Nattsage-tiden som ofta var ett sådant tillfälle att prata saknar jag grymt. Men någon enstaka gång kan vi lägga oss ner att prata i mörkret. Resa med tunnelbana, eller något på TV som gör att man kan knyta an till. Finns ju många ungdomsprogram som tar upp frågor man behöver prata mer om.
Fel tid är morgon, direkt efter man kommit hem och innan mat eller om det är något annat som tonåringen fastnat i...som den spännande boken.
3. Lyssna respektfullt. Ibland är föräldrarnas vilja att lösa problem så stor att de ignorerar tonåringens känslor. Om man inte bejakar dem är risken att ni inte kommer någonvart alls.
Min kommentar: Viktigt att få fram känslorna och hjälpa dem komma runt vissa blockeringar. Det är inte lätt, ett sätt är att komma med frågor hur man ska lösa något. Då kommer oftast en rätt drastisk lösning så då får man fråga vidare om vilka konsekvenser det kan få och förhppnongsvis får man igång ett samtal. Detta tar tid. Och funkar inte alltid. Ibland får man faktiskt slå näven i borden om det är bråttom. Att i denna frågan just nu så är detta bäst för att jag är eldre, erfaren, förälder...men jag diskuterar gärna vidare sen.....
Och kräva att alltid bli lyssnad på kan vara en liten härskarteknik med. De känner oss väl våra barn. Precis som vi jämt tog upp chefens favoritämne segelbåtar - när rasten var på väg att ta slut. Då blev det längre raster...
4. Föräldrar bör vara engagerade. Det är lätt att tro att tonåringar är gamla nog att klara skolfrågorna på egen hand. Och visst ligger huvudansvaret på dem, men din attityd till och tankar om skolan betyder väldigt mycket.
Min kommentar: Viktigt, viktigt. men det är ju kul med. Obegripligt ibland. Lärarna som nog vet om att det är viktigt gör inte allt för att underlätta för en. Jo visst tekniska möjligheter finns idag. Och vi som föräldrar får med rätt stora krav på oss. Som skolan när jag gick aldrig kunde ställa på föräldrar. Alla föräldrar har inte de förutsättningarna. Tyvärr.
Artikel i Metro häromveckan
Så hanterar du barnet i affären
Tjatar. – Säg till bestämt några gånger vad som gäller, till exempel ”Nej, det är inte lördag i dag.” Om barnet fortsätter tjata ändå, strunta i det så tröttnar barnet efter en stund.
Skriker. – Planera i förväg. Ta med en frukt att äta eller något som barnet kan sitta och greja med eller distraheras av i kundvagnen. Säg ifrån men skäll inte på barnet.
Ber snällt. – Det är lätt att ge efter, men det är viktigt som förälder att ändå hålla på reglerna. Gör man inte det blir det barnet som styr och bestämmer.
Måste säga att jag har det är oerhört mycket lättare att lyssna och höra någons önskan eller behov ifall man ber om något. Visst har man vissa principer och inget kan få en att göra saker man inte vill. Och det handlar inte bara om barn och godis.
Jag är beordrad att släcka lyset, kylskåp...ja allt på lördag.
Bara att vi är borta. Tänker inte släcka kyl/frys. Men gärna allt annat. Vi är ju ändå inte hemma just den timmen. (Hoppas grannarna håller vakt).
Det är bra med kampanjer. Men de ska ju ge effekter i vardagen. Att vi alla är rädda om vår miljö, alla dagar. Och jag hoppas att det blir ett bra klimatavtal i december. Och marknaden ser vinsterna med att tänka på miljön.
Barn och ungdomar må ge en gråa hår när man i ett försöker uppfostra dem. Men hjälper till att uppfostra en själv med. Numera (äntligen) sorteras mjölkartongerna och konserver i rätt behållare. Det har varit segt. När vår återvinningsstation ligger långt bort. Om ett par år kommer jag nog undra varför jag inte sorterade paket m m på en gång.
Världsnaturfonden om Earth Hour
Och i kylskåpet ser det numera ut så här. Jag har ett par gånger stått med öppen kylskåpsdörr och undrat vart mjölken är...kanske inte så energisparande.
