Relationer fascinerar
På tidningen MåBra sajt har de elva myter om relationer, värda att fundera på. Dels kanske man försöker leva efter goda råd som är fel och dels så är relationer alltid i utveckling så man kan aldrig slå sig till ro. Här presenterar vi elva vanliga myter: Man ska aldrig somna osams. Barn gör förhållandet starkare. Sanningen: Inget hotar ett förhållande mer än att få barn. Det är då de flesta par söker hjälp hos familjerådgivningen. Undersökningar visar också att lyckan följer en U-kurva där den dystra bottenperioden består just av småbarnsåren, enligt familjerådgivaren Ann-Marie Furhoff. Klara svackan med hjälp av barnvakter, egen partid och en kvart om dagen med prat på tu man hand för att bevara förtroligheten. Lyckliga par löser konflikter på ett konstruktivt sätt genom att lugnt och sansat turas om att prata och lyssna. Sanningen: Århundradets myt och många parterapeuters favorit! Kärlek växer inte vid ”sammanträden” utan genom vänskap, respekt, hänsyn och omtanke i vardagen, enligt världens främste parforskare John Gottman. Man ska alltid vara uppriktig och säga vad man känner och tycker. Båda måste alltid få utrymme för sina egna behov. Man ska inte klaga på varandra. Kärlek uttrycks bäst genom rosor, kärleksord och svärmeri i solnedgång. Man ska bli älskad för den man är och inte behöva ändra sig. Man måste få lika mycket som man ger. Ett lyckligt förhållande är lugnt.
Jag behöver ofta paus i ett bråk, annars känns det som jag förgås. Att sova på saken är inte dumt. Fast först måste jag nog komma till läget. Ok, vi bryter men vi tar upp det här igen.
Lämna grälet, helst också rummet. Ligger du kvar kommer du bara att fortsätta smida på argument mot din partner.
De är underbara de små liven, men ack vad de sätter en på prov. Och sånt man snyckt packat ner i ryggsäcken ploppar upp som gubben-i-lådan.
Nåja, destruktiva gräl där bare en får utrymme främjar nog inte relationer, heller.
Nä alla sanningar ska man inte säga, för de speglar ens egen sanning och man kanske har fått allt om bakfoten.
Klart ett förhållande inte kan bestå av två individer som lägger en massa energi på egna aktiviter och inget på tiden ihop.Varför då vara ihop?
Klart man ska ta upp det som bekymrar en. Men sikta framåt med. Hur vill man bli behandlad framöver. Kanske ta fram almanackan och planera att man har en myskväll.
Sanningen: Tvärtom: klaga mer om något känns fel eller gör dig besviken. Men uttryck dig klart, konkret, specifikt och genast. ”Jag trodde att vi skulle ha en mysig kväll. Och så bjöd du hem Olof. Jag är besviken.”
Lyssna är bra och fråga mycket, det gör att den andre känner sig hörd och viktig. Kanske han/hon börjar lyssna på dig med då?
Så vanligt att vi kör bekräftelse via någon norm t ex blommer. Eller för att vi själva tycker om något. Knepet är att ta reda på ens förhållande behov. Och vad som gör honom/henne glad.
Hörde någon gång att i relationer beror ca 20 % på personligheten och 80 % på samspelet mellan människor. Så ofta finns det stora marginaler att ta av ifall vi vill. Frågan är om man alltid vill? Ett annat citat från dr Phil och andra psykologer brukar vara att: Vill du ha rätt, eller vill du vara lycklig.
Amen. Och ändå så lever så många i förhållanden där mycket är helt snett?
Det är just den konsten, att få vara hel. Utan att få den skull känna sig som att man alltid är den som bråkar eller att man inte har utrymme att bråka om sånt man känner man behöver. En artikel i ämnet har Svd haft Änglar är fördjävliga att leva med.
Sanningen: Bråk kan stärka kärleken – om ni avstår från att häva ur er elakheter, enligt Anthony E Wolf i boken Why can’t you shut up. Adrenalinet gör att ni mer energiskt kan försöka hitta lösningar på problemet. Det kan också öka tryggheten: ”Jag kan visa alla mina känslor – ändå finns han/hon kvar och försöker förstå”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar