tisdag, juni 26, 2007
Mitt hjärta tillhör....

Nu har jag lekt med kameran och bildbehandlingsprogrammet. Hjärtat återfinns på mitt badrumsfönster.
postat av
Peggy
kl
21:56
1 kommentarer
kategorier: Vardagsbetraktelser
Ny kamera
Nu är det rea på stan, och jag kunde inte hålla mig. Oväntade pengar från en konstklubb på tidigare jobb jag haft blev en kamera att göra egna konstverk med.
Här är första bilden, ett fint fat vi har på vårt fikabord på jobbet. Lite knasig balans i bilden, men jag sköt från höften....typ. Kollegan som är fotograf bland mycket annat tyckte det var en fin bild iallafall. Han är snäll han.
postat av
Peggy
kl
13:41
1 kommentarer
kategorier: Överlevnadstips
tisdag, juni 12, 2007
Hans Rosling om hälsa och välfärd
Såg för drygt ett år sen en föreläsning på SVT24 med Hans Rosling. Sen dess är han ofta i mina tankar. Önskar att ALLA fick se hans föredrag.
Nu finns möjligheten.
TED Ideas worth spreading
Hans Rosling: Debunking third-world myths with the best stats you've ever seen
"Hans Rosling debunks myths about the so-called "developing world" using extraordinary animation software developed by his Gapminder Foundation. The Trendalyzer software (recently acquired by Google) turns complex global trends into lively animations, making decades of data pop. Asian countries, as colorful bubbles, float across the grid -- toward better national health and wealth. Animated bell curves representing national income distribution squish and flatten. In Rosling's hands, global trends -- life expectancy, child mortality, poverty rates -- become clear, intuitive and even playful".
Tack Åsa Nilsonne, som gjorde att jag fick se länken och nu kan titta på föredraget om och om igen.
postat av
Peggy
kl
14:59
0
kommentarer
kategorier: Överlevnadstips
Konsten att lyssna
Svd har just nu en liten serie om lyssnadets konst på Idag-sidorna. Eller jag vet inte, verkar vara mer om hur vi pratar. För vi vill ju inte prata om inte någon lyssnar, eller? Vad är viktigast att vi får det sagt det vi vill eller att någon lyssnar? Att skriva om lyssnande är inte lätt, för lyssnandet är det som sker inom oss. Hur skriver man om det kortfattat i artikelformat? För lyssna är inte bara att lyssna.
Att jag som mamma säger att det är tufft med mössa har inte samma effekt som om hippa idolen säger det. Även om vi säger samma sak så beror det mycket hur vi vill lyssna på den som pratar. Att mottagaren vill lyssna är viktigt för den som vill göra sig hörd. För att att viljan ska komma måste det finnas förtroende och/eller auktoritet. Att inte lyssna är inte lätt, eller få någon att lyssna på oss. Fördomar, förutfattade meningar, kulturella skillnader och genus ställer upp hinder för lyssnandet. Att inte lyssna är även en raffinerad metod för att osynliggöra någon a la Berit Ås Härskartekniker.
Läsa är ett sätt att lyssna, hjärnan hinner ofta med att reflektera. Fast skrivandet idag ger inte samma tid för reflektion. Vips, så skickar vi på ett liten ögonblick iväg ett SMS, mail eller ett blogginlägg. Skriva kan vara fantastiskt för att uttrycka sig. Men det är trubbigt. Vi ser inte hur mottagaren tolkar det vi skriver, så vi vet sällan om hur vårt budskap landar. Så även lyssna kan vara svårt om vi intehar ne dialog med varandra. Som när vi använder oss av skrift.
Var sak har även sin form. På storreklamtavlorna är orden få och bilderna stora. I radannonserna under köp/sälj är det så smått att vi får ta fram förstoringsglaset. Det finns saker vi säger i slutna rum och andra som sker offentligt. En gammal tumregel är ju att beröm ger man inför grupp och kritik i enskildhet. Inte alltid lätt att hålla, och viss kritik bör tas öppet så de ger budskap till fler samt att en del beröm kanske bör tas enskilt beroende på effekter på gruppen som kan göra att de inte känner sig sedda och kanske börjar motarbeta.
Hur vi säger saker påverkar lyssnandet med. Det kommer sällan fram i skrift. STORA bokstäver, fet eller kursiv stil. Kan påverka hur vi uppfattar det vi skriver. Min älskade, betyder inte alltid min älskade, doftande av hjärta och romantik. Kroppspråk och tonläge påverkar även. Vad vi inte säger, påverkar även det.
Till lyssnande tillhör även att reflektera och återkoppla så den som pratar känner sig hörd. Som att ge en kram till den som känner sig ensam, ge mat till barnet som är hungrigt eller applådera artisten som framfört en sång.
Hur ofta lyssnar du i förhållande till hur ofta du pratar? Vi vill alla bli lyssnade på, när lyssnade du på någon senast? Och när gav du återkoppling?
(Det är fritt att lämna kommentarer i bloggen, som återkoppling).
postat av
Peggy
kl
09:14
0
kommentarer
kategorier: Vardagsbetraktelser, Överlevnadstips

